Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gösta Langenfelt: Språkens klangskönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
GÖSTA LANGENFELT
in Germania, sed, spero, plures virtutes. (Det finnes mycket synd
i Tyskland, men, hoppas jag, mera dygder.)’» — Jämför vad
ovan sades om Tegnérs förhållande till latinets uttal.
Jag antog, att Tegnérs dikt Språken spelat en viss roll för
gemene mans bedömning av språkens klangskönhet. Helt oväntat
bekräftas detta i en australiensvensks dagboksanteckning från
1868. William Kopsen, vars liv skildrats i en volym av Ludvig
Nordström (1933), skriver detta år på utresan till Australien
(a. st. s. 98): »Som ett exempel på, att ej Tegnér har orätt, när
han om Engelska språket säger: ’språk för de stammande blott’
kan anföras, att en ung person, som på det hiskeligaste stammar,
men lika väl kan det egna språket, hos honom när han skall säga
något främmande språks ord, då först höres stamningen.»
Utgivaren tillfogar: »Obegripligt!», men trots den dåliga syntaxen
är det möjligt att utleta meningen: en engelsk stammare kan tala
sitt eget språk utan alltför mycket störningar, men så fort han
vågar sig ut på ett annat, kommer lytet fram. Fullt så menade
väl ej Tegnér, vars beskrivning ovan förklarats.
Norr om det egentliga England ligger Skottland, vars
engelska språk brukar betecknas ’broad Scotch’; det har sina särskilda
ljud och sin egen satsmelodi, var över skottarna är o omåttligt
stolta. Uppfattningen har gamla anor. Redan 1673 uttalade
juristen Sir George Mackenzie, att »det skotska idiomet av det
engelska språket är bättre ägnat att plädera i än engelska och
franska. Det engelska uttalet är för allvarligt och långsamt, det
franska för mjukt och kvinnligt, men det skotska talet däremot
är liksom vi själva häftigt, livligt och dristigt», det är »massivt
och innehållsrikt».1 I Skottland talas ju än i dag en keltisk
dialekt, gäliskan, som i en folksång på detta språk kallas »hjältarnas
1 Jämför de ord Smollett lägger i Mr. Brambles brev till Dr. Lewis (i
Humphrey Clinker, 1771): »Jag kände en underhusledamot, som talade
med stor energi och säkerhet utan att kunna väcka uppmärksamhet,
eftersom hans iakttagelser gjordes ’in the Scots dialect, which certainly gives
a clownish air, even to sentiments of the greatest dignity and decorum’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
