- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
11

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hvad Pavo såg. - 4. Gretti.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från nordost, har jag ock sett, och där norr om oss, just
där jag vände, voro bäfrar.»

»Ah, hvad säger du, Pekka, bäfrar! Låt oss gå dit!»

»Vi skola så måhända kunna få god fångst i höst,
oaktadt svenskarna upptäckt vårt gamla ställe.»

»Helt säkert få vi det, Pekka! Bäfrarna äro listiga,
Pekka, men jag hoppas på vår lycka.»

*


4. Gretti.



»Huj!» sade Pavo då han reste sig upp från sandbädden
morgonen därpå.

»Sådant väder, Pekka, regn och storm! Men,» tillade
han gladt, »hvad gör det oss! Tätt tak öfver hufvudet,
fullt upp med mat; det må regna!»

»Nå ja, i dag må vi hålla oss inne, efter vi ha arbete
med att laga åtskilligt på våra kläder; men i morgon måste
vi fortsätta med att undersöka trakten, om det än regnar.»

Lyckligtvis var vädret följande morgon vackert, och
snart hade de kommit dit där Pekka vändt dagen förut.

»Låtom oss nu gå sakta och se oss väl före, så att
bäfvarna ej må varsna oss,» sade Pekka. »Vi gå upp på åsen
där. Sakta, tyst! Men hvad är där, Pavo?»

En knappast märkbar rök höjde sig likt ett ljusblått
flor öfver en liten dalgång.

»Låt mig gå fram och speja,» hviskade Pavo.

»Nej! Stanna här med hundarna tills jag återkommer
eller kallar dig till hjälp.»

Härpå aflägsnade sig Pekka med ljudlösa steg. Han
smög mellan träden rakt ditåt där han sett röken. Plötsligt
stannade han, kröp ned vid en sten och lade sig ned. Blott
ett ögonblick låg han och lyssnade, därpå steg han upp och
gaf Pavo den bland finnarna vanliga signalen: en hvissling,
hvarpå han gick rakt fram ditåt där röken varsnats: Pekka
både hört ett barn tala hans eget modersmål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free