Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Hur Gretti fick en björnpäls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickan sade, hörde han ej för forsens brus; men vid det han
såg nedåt älfven varsnade han tre simmande djur, ett större
och två mindre. Vid första ögonkastet såg han, att djuren
voro björnar. Han hvisslade på hundarna och sprang med
långa språng hastigt utmed älfkanten, för att möta djuren
då de stego i land.
Pekka lyckades icke hinna fram före djuren, men däremot
lyckades detta för hundarna. Det blef genast en hetsig
strid mellan björnhonan och dem. Under tiden hann Pekka
fram och fällde björnhonan med en väl riktad kula.
Det var en lika kort som oförmodad och lycklig jakt.
Pekka kände sig belåten och viftade muntert till Gretti,
som svarade honom med att svänga en löfruska högt öfver
sitt lilla hufvud. »Ja, sväng den du med glädje!» sade
Pekka för sig själf, »ty utan dig hade jag nog icke varsnat
björnarna. Nu ligger storbjörnen där, Gud vare lof!»
»Ah Rakki! Är du efter småbjörnarna! Då måste jag
hjälpa dig, kanske lyckas vi ännu en gång,» och därmed
klättrade han uppför den branta strandåsen. »Så sant jag
lefver, är icke björnen i träd!» sade han då han hörde båda
hundarna skälla; »det kan man kalla tur. Ja, ni äro raska,
pojkarne mina. Jag ser honom högst upp i kronan. Snart
skall han vara i backen.»
»Undan!» röt han med detsamma han lade an och sköt
en kula genom björnens hufvud. Med en hård duns störtade
björnungen i marken. »Nu nog för i dag, pojkarne mina!
Hit i bandet, båda två! Se så!» Därmed tog han helt
ledigt björnungen, slängde den på ryggen och gick ned till
flotten.
Då Pekka landade stod Gretti på stranden strålande
glad och välkomnade honom. »Å, hvad jag var rädd att
den stora björnen skulle döda dig, Pekka! Men hvad jag
är glad nu! Kom i land, Pekka! Jag vill se den lilla
björnen, som du också skjutit. Jag ser honom nog. Skynda
dig! Jag vill bära den till far och visa honom; far kan
skjuta björnar han ock, må du tro, Pekka. Många har han
och farbror haft hem, du.» Och därmed hoppade hon, vig
som en katt, ut på flotten och grep tag i björnungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
