Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Kamp på lif och död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grenar. På en stubbe satt Pavo. En annan ung finne låg
stödd på armen och en tredje till hälften begrafven i snön.
Bredvid honom låg utsträckt en jättestor björn, omringad
af flera hundar, som med resta hår, ursinniga skall och ett och
annat bett i björnens kropp gåfvo luft åt sin ilska och sin
jaktlust. I snön syntes blod. Pavo reste sig; blod flöt från
hans vänstra arm. »Hi, ho!» ropade han och erhöll genast
svar från flera håll. Omedelbart därpå framilade två
skidlöpare: det var Antti och hans yngste son.
De stannade och sågo frågande på Pavo. »Se till Heyki
från Ängsjön!» sade den halfliggande ynglingen; »med mig
är ingen fara, far.»
Antti aftog skidorna och lyfte upp Heyki, hvars hufvud
och hals voro betäckta af blod. »Lägg snö på här, Matti!»
sade han. »Pekka!»
Denne stod jämte den gamle Ängsjöfinnen redan vid
hans sida. »Sätt ned Heyki på snön;» sade Pekka, och sedan
detta skett hjälptes de åt att med snö och af Matti anskaffad
granlaf aftorka Heykis hufvud.
Snart lade de honom ned på snön igen, och Pekka sade:
»Ingen hjälp här! Hufvudet är krossadt och halsen till
hälften afbiten.»
Den döde Heykis fader, den gamle Ängsjöfinnen, lät
hufvudet sjunka mot skidstafven utan att låta höra en klagan.
Antti skyndade till sin son. »Hvar är du sårad, Jossi?» —
»I låret,» sade han; »det är icke farligt, far.» — »Kan du
stå?» — »Nej.»
Då Antti skyndade till sin son gick Pekka till Pavo,
som stod upprätt och lugn. »Du är blek, Pavo,» sade han,
»och blod rinner från din arm.» — »Ja, Pekka,» sade han
»jag är sönderbråkad i hela min kropp, men icke sårad mer
än i armen. Vill du förbinda den?» — »Helt visst, Pavo.»
Under tiden hade hela jaktsällskapet samlats vid platsen
och mörkret inträdt. Man talade med dämpade röster och
förhöll sig stilla tills Pekka ropade: »Gören en nying!»
Man hörde snart yxornas hugg och trädens brak då de föllo.
En half timme därefter upplyste stockelden en vid krets,
där männen sysslade med att reda en bädd af ris. Den döde
finnen fick sin bädd för sig själf, och åt de sårade, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
