Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 35. Fiskhuset.
- 36. Ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36. Ram.
Då männen tågat bort och Ram blifvit ensam vid Pekkas
och Pavos pörte började han ytterligare och mer noggrant
taga platsen i betraktande.
»Å ja,» sade han, »två kunna reda sig länge här, men
för att en skall kunna försvara hela flodarmen, får man
allt göra sig litet besvär. Bäst jag bygger mig en skans.»
Och så bar han ihop en mängd stenar på en liten udde
som stack ut i floden, och lade dem i en halfcirkel till så
stor höjd, att de skyddade en liggande karl. I muren gjorde
han små skottgluggar, och nu var skansen färdig. Buskarna
gingo ock så nära stranden, att han med lätthet kunde
genom att krypa baklänges draga sig tillbaka från skansen
till skogen.
I skansen redde han ett läger åt hunden, och där
tillsades han stanna och hålla vakt. Därmed ansåg Ram sig
säker för öfverrumpling. Därpå framtog han ur sin kunt
ett fisknät, och utlade det med hjälp af flotten, som ännu
fanns kvar sedan förra året.
Nu beslöt han elda ugnen och sedan hvila ut. Han
hade tid nu, och då en finne så kan, försummar han ej att
stärka sin kropp och för öfrigt göra sig så goda dagar som
omständigheterna medgifva. Finnen uppskattar sådana
hvilodagar ganska högt, just därför att de äro så få. För Ram
hade de dock kanske icke varit så sällsynta sedan han
kommit till de svenska vildmarkerna, där villebrådet den tiden
öfverflödade. Likafullt såg det ut som Ram visste begagna
sig af den goda dagen, ty solen stod redan högt då han
följande dag kom ut ur kojan.
Hans första åtgärd var att locka till sig hunden och
sedan vittja sitt nät. Detta var så fullsatt med fisk, att
han fann sig föranlåten att upptaga det.
»Hm!» sade han; »det här var för mycket på en gång.
Här behöfver man icke fiska hvar dag, ej ens då de andra
komma. Är nu jakten lika gifvande som fisket, lär väl få
platser vara bättre för strykfinnar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0175.html
