Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 56. Fallen på sin post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Perkelaa, Pekka! De äro många! Jag väntade tills
hela tåget var ordnadt och satte sig i gång. Fort komma
de icke fram, ty de ha slädarna fulla af saker; men om en
timme eller något däröfver torde vi ha dem här. Väl fem
tio ryttare tåga i spetsen för tåget, och lika många sluta
det. Soldater dels åka, dels gå bredvid slädarna.
Perkelaa, Pekka! Vi förmå intet emot dem.»
En lång och allvarlig tystnad uppstod sedan Antti
afgifvit sin rapport.
»Det var fördömdt dåliga nyheter det här, kapten!»
sade Pekka. »Men jag tror ändå vi blifva vid hvad jag
sagt, hvad finnarna angår. Vi gifva dem, dolda af skogen,
en salva och fly sedan, om det blir nödigt. Hvad åter
bönderna beträffar, är det rådligt och klokt, om de draga
sig längre åt sidan och aldrig visa sig. De kunna ej undfly
ryttarna och äro för få att besegra dem.»
»Ack, Pekka, om jag blott hade soldater och bar mark,
skulle jag icke vika. Nu måste jag, ty mina raska bönders
lif få ej sättas på spel mot öfvermakten.»
»Fort till verket då, kapten! Vi träffas i kväll, om
Gud vill.»
Pekka utställde sina skyttar på samma sätt nu som vid
Bortan, och samma plan skulle följas. Hvarje skytt skulle
nedskjuta den häst som befann sig midt emot honom och
därpå fly upp på berget, där alla skulle sammanträffa. Första
skottet skulle lossas af Pekka då han ansåg, att den
fientliga skaran hunnit så långt förbi, att det endast fanns kvar
lika många hästar som skyttar. Han hoppades, att hvarje
finne skulle fälla en häst. Planen var så enkel, att hvarje
man förstod Pekkas mening, och han var alldeles säker om,
att alla skulle göra sitt bästa.
Så stod man och väntade, att fienden skulle visa sig.
Som finnarna voro omkring sextio, upptog deras linie hela
bergfoten, eller en sträcka af ungefär ett halft tusen meter.
De hade väl dolt sig mellan träden, dock så, att de hade
fri utsikt till vägen och sjön.
Fienden visade sig ungefär vid den tid Antti beräknat.
Ett par ryttare kommo trafvande fram. Under tystnad läto
de sina blickar sväfva utåt vägen. Men då intet misstänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
