Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
Samma sol, som vänligt lockar
Sippan fram i isig nord,
Flammar ännu, när du plockar
Rosen på Columbi jord ;
Och den aftonstjerna klara,
Som du såg i Sveas sky,
Kan din morgonstjerna vara
Här, der blott din stig är ny.
Här, liksom der hemma, glöder
Sången i de ungas bröst;
Här som der dess stämma föder
Vårfröjd midt i lifvets höst;
När en ynglings ädla låga
Värmt hans bela själ, och när
Af den lågan blir en fråga,
Rodnar flickan här som der.
Och så blifva ett de tvänne,
Och så byggs på vestanslätt
Litet bo, som skyddar henne,
Medan ban för bådas rätt
Slår sitt slag med plog och spade,
Viss derpå, att hvad hans id
Såsom frö i jorden lade.
Varder ax i sinom tid.
Har dn under nordens himmel
Nått ditt lifs meridian,
Vill i nya verldens vimmel
Du, på pröfningarnes ban,
Än en gång din lycka fresta,
Vet då, att, hur än det gick,
Friheten var här den bästa
Skatt, du såsom främling fick.
Kanske tiden gifmildt redan
Blandat silfver : ditt hår,
Och din lefnad, i sitt nedan,
Snabbt mot andens urhem går.
Äfven du skall äriug skörda:
Hvar, om icke här, mig säg,
Lättas kan den tröttes börda,
Jemnas kan den gamles väg?
Ja, välkommen tusen gånger
Till vår unga republik.
Som, fast arm på hjeltesànger,
Är på sanna hjeltar rik ;
Och som eger i hvar kvinna,
Skön och dygdig på en gång,
Den allherskande hjeltinna,
Skalden prisar i sin sång.
Bland de poem, Peterson öfverflyttat
till engelska Bpråket, äro Geijers
"Vikingen," Oskar II:s "Förtalet," Topelii
"Barnets astronomi" och "Min moder,"
nr hvilket senare några strofer af
Petersons engelska öfversättning här
meddelas .
Where is the love, which, all change
defying,
Endures affliction and knows no dying,
A love angelic and virgil keeping
O’er all, though never a blessing
reaping?
Ah, on this earth I know one alone.
A mothers love is indeed the one.
When did a mother in years receding
Recount her tears and recall her
bleeding.
Regret her sufferings in hours of
waking
With pain and anguish almost
heartbreaking
For that dear child which she loves no
less
If it repays her with soul-distress?
And what reward do we later render
For constant toil in affections tender?
We give her grief — which she still
forgives us;
We prove unfaithful — she still believes
us.
Our love, but cool, still we fain divide,
But did she ever complain or chide?
No even then she, of wrongs oblivious,
Is loving us as in periods previous.
When ’mong the erring the child goes
stumbling,
In fervent prayer she her lieait is
humbling,
And thus the flames of a mothers prayer
With light from heaven our way prepare.
FREDERICK PETERSON, M. D„
poet. Född i Faribault, Minn., den I
mars 1859. Efter att ha studerat vid flera
läroverk i Iowa, Dakota och Chicago,
aflade han afgångsexamen från
högskolan i Sioux City, la., 1876. Tog
läkareexamen vid universitetet i Buffalo, N. Y.,
1879, hvarefter han under ett års tid
tjenstgjorde som läkare vid Buffalos
allmänna hospital. Han var bosatt i Buffalo
som praktiserande läkare till juni 1S81,
då han reste till Europa, för att vid de
tyska universiteten fortsätta sina studier.
Efter sin återkomst till Buffalo blef han
atnämd till professor i patologi vid
universitetet. För att grundligare studera
sinnessjukdomar, hvilkas behandling han
gjort till sin specialitet, inträdde han i
nov. 1884 som förste biträdande läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
