Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
fara något sådant," och att "endast en
skald kan kläda slik erfarenhet i ord,
så rikt målande, så vackra som dessa":
Allt se’n ljusa ungdomsdagar
Har jag känt en solig strand,
Hvarest fantasien jagar
Som ett moln på fästets rand.
Luftigt, lätt, från Binlighetens
Bojor friad, den sig rör;
Tjusas af oändlighetens
Underbara jubelkör.
Geniers dans i gröna dalars
Sköna fantasmagori.
Klangen utaf näktergalars
Lefnadsfriska harmoni.
Ljus, som bländar och förtjusar
Och förskönar himlar, jord;
Silfverbäckars språng, som brusar
Döfvande i syd som nord.
Ja, i ljusa ungdomstimmar
Har jag sett dig, väna strand.
Men ej mer som förr du glimmar,
Ej så varm som förr din brand.
Illusionens sköna riken,
Der jag fordom var så säll,
Hvarför så I hädan viken?
Sjunker solen? Är det kväll?
A. A. Swärds omdöme om Sundell, att
han är "verklig p«et," ocli om de af
hans dikter, som Swärd läst, att de äro,
"äfven hvad innehåll och anda
beträffar, verkligt goda och värmande,"
öfverensstämmer både med de erkännande
ord Bonggren vid olika tillfallen gifvit
Sundell och med Ninian Wærners
yttrande om diktsamlingen "Lyckliga dagar,"
att den "eger många skönheter och
synes bevisa att författaren är en verklig
skaldenatur." Wærner finner dock
inledningspoemet i boken omotiverad t.
Det lyder så:
Moder, har du från din himmel
Sett med tårar ned på mig,
När jag uti lifvets vimmel
Vandrat lifvets stig ?
Har ditt kärleksfulla hjerta
Under sorgers börda blödt
Af det svikna hoppets smärta
För det barn du födt?
"Hvarför skulle väl gumman sitta der
uppe i himlen och gråta så bittert öfver
sin son, som aldrig gjort henne några
sorger, utan tvärtom den största glädje?"
frågar Wærner på sitt vanliga
skämtsamma sätt och tillägger: " Edward
Sundell är i hvarje hänseende en
ovanligt präktig karl, så att ingen behöfver
gråta öfver honom. Rikt begåfvad,
pligt-trogen och omtyckt, kan han med rätta
anses som en prydnad för vår nation.
För öfrigt går det alls ingen nöd på
honom, då ju hans vän och beskyddare,
mæcenaten och mångmillionären Depew,
sätter honom i tillfälle både att företaga
lustresor kring jorden och må väl på
bästa vis. Så att de tårarne kan
gumman i sin himmel gerna bespara sig."
Sundell är emellertid mångenstädes i
diktsamlingen rätt vemodig och säger
sjelf i förordet om en del af dikterna,
att de innehålla "få löjen, många tårar."
Klart och på samma gång
koncentreradt framstår hans skaldekynne i den
lilla dikten "Ej förgäfves":
Om jag blott en enda gerning
Här på jorden kunde göra,
Att den gaf ett stilla eko
Uti något menskohjerta;
Om den kunde känslan röra,
Så de hårda lifsskrän veko
Hän med hån och agg och smärta,
Och man mindes den med kärlek.—
Om i ordet eller handling
Blott en nyttans bandstump väfves,
Jublande jag skall utbrista :
Ej jag lefvat har förgäfves!
Vi vilja till slut meddela några af
Sun-dells vackraste poem:
kanske.
Vi sträfva, så svetten lackar
På skälfvande glödhet kind,
Upp mödornas branta backar,
I sommar, i vintervind.
Vi tränande blickar sända,
Ibland genom tårarne le,
Om målet vi hinna, måhända?
Kanske, kanske.
scaia sancta.
(skrifvet med anledning af det ovärdiga
"kryperi," som eger rum å den s. k.
heliga trappan (Scala Sancta) i Rom,
uppför hvilken katolikerna krypa på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
