Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 191 —
En kväll små steg invid min härd jag
hörde —
[ag varit städs’ de uiixlerlösas vän —
Försagd den lilla kom, mill hand hon
rörde:
"Säg, har du icke sett min moder än?
Ej än 1 — Se här, ett bref i dag jag
skrifvit.
Låt mamma få det, när du nu far bort;
Jag vet sä väl; när det du henne gifvit,
Hon kommer hit tillbaka innan kort."
Ett bref, af ovan hand tillhopapetadt:
"Min goda moder, kom ; hvi dröjer du?"
Det pinsamt brände mig; o, att jag vetat,
Hvad bäst och rättast var att göra nu !
Jag gömde brefvet som ett älskligt minne
Af hvad som blef af tro ett barn beskärdt.
En glimt af ljus fann vägen till mittsinne,
Och frosten flydde, som mitt hjerta närt.
Men så en kväll små steg jag åter hörde ;
Den späda stod der vid mitt knä igen,
Förgråten och försagd, min hand hon
rörde:
"Säg, har du icke sett min moder än ?"
"Nej, barn ej än! Säg, att du mig
förlåter—
Jag kan ej ljuga inför blick så blå —"
"Då" — had hon sakta — "gif mig
brefvet åter;
Jag sjelf skall till min hulda moder gå !"
En vecka senare jag såg den lilla ;
Helt tyst i dödens ro hon slumrat in.
Ej tviflet längre kunde mig förvilla :
Hon burit fram sitt bref till moder sin!
ETT HEM UTAN KVINNA.
Ett hem utan kvinna är dag utan ljus,
En äng förutan en rännils brus,
En tufva, der ingen sippa ler,
En lund, der fogeln ej sjunger mer,
En härd, der elden har slocknat re’n,
En ring förutan en ädelsten.
Eu sommar utan båd’ lilja och ros,
Från hvilken hvar fjäril har flytt sin kos,
En ram utan tafla, en dyster kväll
Förulan en stjerna på himlens pell;
En gren, som aldrig en blomma bär,
Eu åker, som ingen skörd beskär.
Ett hem, der ej någon kvinna fins,
Är en öken, der aldrig oasen bins,
En mark, der aldrig ett grässtrå gror,
En kyrka, der ej välsignelse bor,
En dikt förutan ett klangfullt ord,
Eli sång, der ej harmoni blef spoid.
Ocli träder du så i det hemmet in,
Der spirar ingen fröjd för ditt sinn’,
En vänlig helsning du knappast får
Och ingen kyss, när till mödan du går,
Och ingen tröst, när du saknar frid,
När sårad du blef i lifvets strid.
Du fryser, hur varmt der än vara må,
Och timmarne städse så långsamt gå ;
Din håg är borta, din kraft förödd,
Med snö blir din hjessa tidigt beströdd,
Och ingen hugsvalande blick till slut,
Du, ensling, dig når i din dödsminut!
HVARFÖR DET ONDA ?
Du spöijer städs’ med dyster klagan,
Hvarför det onda finnas skall,
Och hvarför lidandet och sorgen
Sig sprida öfver jorden all.
Du kan få svar i skogens sköte,
På åkerns teg, vid tufvans barm :
Ej skulle fagra blommor dofta,
Om solen lyste evigt varm.
Om hjertats rosor skola spira
Och allt till blomstring gå framåt,
Behöfs det regn såväl som solsken —
Fröjd födes bäst ur kval och gråt.
TVÅ BALLADER.
Två riddare syntes, i snö och yr,
I sjumila skogen vandra ;
Den ena frös efter Reaumur,
Efter Celsius frös den andra.
Två studenter i Stockholms stad
De blefvo kuggade på ett vad,
Den ene i förgår ett annat vann,
Den andre hette Per Wideman.
AMERIKANSKAN.
Poeter hon känner till hundratal,
Hon lefver bland dem i ett paradis,
Hon sjunger precis som en näktergal
Och deklamerar som en aktris.
På fortepianot bon dänger och slår
Tre timmar per dag med sin hvita hand,
I franskan livar vändning så väl hon
förstår,
Som vore lion (odd uppå Seinens strand.
Hon målar sin knärackas konterfej
Och hänger upp landskap på hvarje vägg;
Men steka en biffstek förmår hon ej
Och inte heller att koka ägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
