Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Hit ut når aldrig jäktets orosfötter;
blott skogens vind och molnens vråk och älgen
ge liv åt den mystik, som trakten gömmer. —
På den öppna platsen ett stenkast från källan står :
en gammal knotig, halvmurken vildapel med ihålig stam.
Där brukar göktitan ruva sina klarvita ägg i någon mörk
springa, medan gärdsmygen med kvicka rörelser och
uppstående stjärt gång efter annan kommer ut ur de närmaste
snåren för att göra en noggrann undersökning av den
rishög, som fordom var några tynande krikonträd till
prydnad och hägn utanför en nu riven och bortglömd liten
stuga.
Sällan kommer någon hit. Ingen har ärende åt det
här hållet. Men skogen och den gamla apeln vet berätta
för den lyhörde, att här bodde en gång människor, vars
enkla och torftiga liv var bräddat av vemod och längtan,
kärlek och möda.
Här på den öppna platsen med de många stora
odlingsrösen låg en gång för länge sedan det lilla torpet
Stenvreten, där Stina och Nils, två flitiga arbetsmyror
bodde. De kom båda i tjänst som piga och dräng hos
Jonas i Brötåsa, som då ägde den största gården i socknen.
Han var en rik och hårdhjärtad man, och hans enda glädje
var att samla klingande valuta på kistbottnen, och för
detta ändamål drog han sig inte för att helga medlen om
så behövdes.
Stina och Nils var båda i 30-årsåldern, när de kom i
tjänst hos Jonas; och eftersom de långt förut fattat tycke
för varandra och intet högre önskade än att få sätta
fötterna under eget bord, så blev det omsider bestämt, att
de båda tjänstehjonen mot fyra mans- och två
kvinnodagsverken i veckan skulle få tillstånd att odla mark
och uppföra stuga och fähus på Brötåsa utmark vid
den lilla källan i sluttningen mot Porssjön. Något
kontrakt på laglig väg blev aldrig upprättat; man hade ju
Jonas” hedersord, och det fick räcka för fattigt folk.
Första året bodde de båda nybyggarna i. en riskoja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
