Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Och Granhultarh vandrade medan
sommarnattsdunklet lägrade sig över bygden. Strax efter midnatt
gick månen stor och mystisk upp i söder vid
Långevikslandet, och steg sakta vidare över martallssilhuetten på
Kattbäcksberget, samt gav slutligen Långsjöns
småkrusiga vattenyta en sällsam silverglans.
Där nere i barackerna på ömse sidor om bruksforsen
slumrade nu vardagsmänniskorna — enkannerligen
bruksfolket — den rättfärdiges sömn, men i morgon skulle
den orättfärdiga kampen återigen fortsätta, i avund, split
och förtal — som brukslivet i gemen var...
Ja, ännu slumrade allt och alla i den stilla
sommarnatten, medan han själv lunkade omkring på sågplatsen
med ödmjukt sinne. Detta var ju nästan en
idealtillvaro för en filosof av Granhultarns kaliber — hela den
stora vida naturen sov — utom räven, som gav upp sitt
skall bortifrån Udd-skogen, när han vädrade hönshusen
där framme vid Gastkullen. Det tonade ut över sjön och
utplånades mot skogshöjderna vid Smedstorpebäcken ...
Men varken rävens hungerskall eller det ljudeliga
knarret från hans egna stövlar, inverkade på minsta sätt
störande för månens gång på sin väg över den dunkelblå
natthimmeln.
Och tankarna kommo och gingo...
Som nattvakt behövde han väl ändå inte traska och
gå så där ihållande fram och åter, timme ut och timme in
varje natt, veckan lång. Det utgjorde ju mera än en
mils marsch tills morgonen, då han skulle eldsätta
maskinen där inne i skjulet. Han blev bara så mycket mera
omårnad tills han skulle ta itu med ribben frampå
eftermiddagen. Om man nu i stället satte sig lite bredvid den
där lådan inne i sågen, — bara så länge som han tänkte
allra djupast över problemen, skulle det säkerligen gå
mycket bättre för honom att fatta livets mening och reda
ut världsgåtorna...
Och när Granhultarn satte sig ner, kände han med
välbehag huru vindkåren med den svalkande nattluften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
