Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
alla tråkigheter. Men se, far din kommer hit, vad kan
han vilja!
Det var även Jon Jonsson, som nalkades med en
tennbägare i handen, som han bjöd Erik.
— Skål, Erik! Nu skall vi glömma allt gammalt groll
och vara glada med de glada. Botten upp, Erik! manade
morbrodern.
— Du får ej dricka, Erik, du får ej! ropade Anna och
försökte taga bägaren ifrån honom. Du blir olycklig, om
du dricker!
— Vad pratar du för smörja, inföll nu hennes far. Tål
ej Erik en sup, så är han väl ingen karl heller. Vill du ej
dricka mig till, Erik, åtminstone för släktskapens skull?
— "Tack, morbror! Nog tar jag supen. Och så
glömmer vi allt det gamla, som varit. Skål!
Raskt stjälpte Erik i sig bägaren, lade armen om
Anna, och så dansade de ut.
— Jag var så rädd, Erik, att far ville dig illa, och att
han blandat något otyg i bägaren. Men Gud ske lov, att
det ej var så. Men vad är det med dig, Erik? Du raglar
ju, som om du vore drucken. Hjälp, hjälp!
Mitt under dansen hade Erik ramlat handlöst omkull
på golvet. Styv och blå i ansiktet låg han där, medan bröl-
"lopsgästerna förskräckta stirrade på honom. Men det var
Anna, som hade sinnesnärvaro nog att taga ledningen.
Hon fick Erik inburen i kammaren, och då detta var gjort,
sände hon drängen ut att betsla hästen och åka efter Lars
Hans, den klokaste gubben vida omkring. Och under
väntan på honom, körde hon ut alla ur kammaren, utom
bruden, som satt lamslagen på en stol och ej tycktes fatta
betydelsen av det timade. Men så var Anna så mycket
oroligare. Minut efter minut gick, och ingen Lars Hans
kom. Skulle han månde komma för sent! Hon vågade
knappast tänka den tanken ut. Omsider öppnades dock
dörren, och Lars Hans syntes inträda.
— För Guds skull skynda, sade Anna. Hjälp oss att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
