Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Johan ve sjön och Ko-Sven voro med och ledde djur,
och fram mot middagstiden när affärerna med djuren voro
undanstökade, beredde sig såväl dessa som de övriga
djurfösarna och uppköparna att avtåga. Då var pungen stinn
och bondgubbarna som gjort goda affärer, drogo sig bort
till sina åkdon vid björkvedsfloarna, där deras gummor
öppnat matsäcksskrinen i vagnshäckarna och dukat opp
smörgåsar av ansenliga längder, rökt och spickat fläsk,
kalla potäter, ost, korv och en fårfiol.
De hade ju knappast hunnit med att smaka en redi bit
sen de for hemifrån i mörkret, och med ett par koppar
kaffe och lite starkt därtill ur pluntan, lät de sig väl smaka.
Vänner och bekanta skojade om med varandra och gingo
över till varandras åk, där de gjorde utläggningar kring
de egna affärerna och det roliga som fanns.
Så gick det återigen ”småvåger i kuttingen”, man
växlade snus, eller följdes åt och bjödo varandra borta vid
stånden. Somliga skulle ju få färdsällskap ett längre eller
kortare stycke på hemvägen och så selade de på undan
för undan.
En och annan ”knäsvag” hade nog ”blitt gåendes” eller
liggandes i diket, om inte hans husbonde eller gode vän
hävt opp honom i baksätet och låtit honom åka med.
Bland marknadsbönderna praktiserades också
kappkörningar hemåt, liksom från julottan. När de sågo en skjuts
skymta i en vägkrök framför, gällde det att köra om den.
”Sämre va väl inte märra, å nu skulle ho få vise va
ho förmådde.”
Här och där utanför stugorna och framme vid vägen
stodo barnen uppställda med tindrande ögon och
betraktade de hemvändande. Så var det även i Brotorpet.
Barnen där hade sina föräldrar på marknaden, och de visste
ju att när de återkommo, skulle det vankas både
godsaker och marknadsgåvor. Stina, äldsta flickan, som skulle
”läse fram sej” till pingsten nästa år, hade dessutom fått
10. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
