一46-Herrn vid lilla bordet, som visst var Akádermlcus, alt dömnia af uiformen, ryckte på sig och gäspode. En af de öhigh, en vülmhende, fryntlig person, djupt insvept i en vid slängkappa, drog på munnen med en blick af stor öfverlägsenhet, som skulle anstätt vislietsgudinnan, En annan, som såg särdeles beslutsain och frimodig ut, och höll Allehanda emellang fingrarna, tog ordet, "Mine herrar!' yttrade han. "Vissevligen tyckes det som vår vürde medbroder, llerr Vesper, kunde hafva rätt, men jag, som forde hunda visat mig mera hemma i_de diplomatiska rymderna, făr förklara att standerno. wödvändigt máste Komma tillsammans till Jul," lerrn i slängkappan log đyo, liksom han velat läta föistà att han visste det bättre. Herr Vesper, som emedlertid genomöguat