一105 Dà den unga flickan trädde inom Ma Bonnes dörr, möttes hon af Therese, som såg rätt nyfiken, men föga belåten ut. A- malia vågade endast váxla en betydelsefull blick med henne innan hon framträdde till Ma Bonne, och afväpnade dennas stränga uppsyn med sin förmyndares budskap. Ma Bonne blef alldeles förtjust, lät jungfrun helsa tusenfallt till Herr Handelsman och befriade Amalia från skyldigheten att innan aftonen hiana upp det, som blifvit försummadt under dagen, Da Ma Bonne derefter fick vetà att Amalia för egen del fätt penningar till kläder, täcktes hon nedläta sig ait hjelpa henne att räkna penningarna, som utgjorde Etthundradefemtio Riksdaler', och lofvade dessutom gifva sina goda råd och anvisningar vid uppköpet och förfärdigandet. Men förlät mig, jag berättar allt för vid-Jyftigt, märker jag. Det lider till slut med