Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Rikskanslern hade tills vidare sin gifna mission i
Tyskland. Det arbete och det ansvar, som hvilade pa
hans skuldror, var sà öfverväldigande, att han, därest ej
ära och samvete hållit honom tillbaka, varit frestad att
rymma fältet. Detta sitt bekvmmer anförtrodde han
brodern; han anhöll emellertid, efter att hafva lättat sitt
hjärta, att någon af rådets medlemmar skulle sändas
honom till hjälp, och proponerade, att grefve Peder blefve
därtill utsedd. Förslaget vittnar således godt om det
förtroende rikskanslern hyste till den 18 år vngre grefve
Brahes arbetsförmåga och politiska kapacitet. Gabriel
Oxenstierna, som själf gärna velat hasta sin höge broder
till bistånd, anmälde den 30 november 1633 kanslerns
önskan inför rådet och tillkännagaf, att denne förordat
Per Brahes afsändande med orden: "1) han är soldat,
•2) han hafver studerat, och 3) han hafver promtam
linguam att kunna snacka med tyskarna". Afgörandet i
frågan uppsköts emellertid till den 17 december, då
rådsmedlemmarna enhälligt valde grefve Per. Denne, som
tidigare afböjt förslaget, tackade nu för den goda opinion
de andra ràdsherrarna hyste om honom och lofvade resa
till Tyskland, efter det att han först fått besöka sitt
grefskap. [Efter gref Magni död hade grefve Per ärft slottet
och länet]. Den 11 januari 1634 satt ban emellertid ännu
i rådet, där det blef diskuteradt om detaljerna af hans
uppdrag och 3,600 riksdaler i respenningar utanordnades.
Den 16 januari godkändes hans fullmakt att såsom
adjunc-tus cancellarii vid rikskanslerns sida och i händelse af
dennes frånfälle ensam representera Sverige i Tyskland.
Den 3 februari höll grefven- ett afskedstal i rådet, och
fältherren svarade härpå med en lyckönskan. Den 18:de
utskrefs ändtligen fullmakten och sändes efter grefven,
som, åtföljd af sin moder och hustru, afrest till sitt
Visingsborg. Dagen förut skref Gabriel Oxenstierna till riks-
inue, utan fruntimren (liofilanierna) gjorde tjänst. Efter måltiden blef
ock en stor dispyt, men riksens råd gingo allt framgent deras kosa,
intet låtandes sig hindra af ett eller annat».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
