Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1656. 22S
politiken godkändes, som ock för de inre förhållandena,
emedan reduktionen, från att hafva varit ett önskningsmål
omsider framgick såsom ett faktum. Hänvisande till F. F.
Carlsons „Sveriges historia under konungarne af pfalziska
huset", framhålla vi beträffande Per Brahes roll vid
förhandlingarna och besluten, att han, ehuru en motståndare
till reduktionen, likväl fann för godt att gå in på
fjärde-partsräfsten samt upphäfvandet af allodial- och
expektans-rätten. Ett mindre ondt var att föredraga framför ett
större, och detta större — ett fullständigt återtagande af
de förlänade godsen — tycktes genom en partiell
eftergift kunna undvikas.
I frågan om grefvarnes domsrätt, hvilken lågadeln
önskade få afskaffad, uppträdde Brahe naturligtvis såsom
en förfäktare af dess bibehållande. Han vidhöll därvid
sin år 1651 uttalade åsikt, att de svenska grefvarne
ingalunda borde gifva efter på sina rättigheter, då ju ock
deras tyska ståndsbröder „alltid gloriera öfver sina stora
privilegier". Yid bekämpandet af lågadelns pretentioner
begick drotsen i sin ifver en oförsiktighet. Han hade en
dag sändt bud och hälsning till landshöfding Lorentz
Creutz, en af tredje klassens i riddarhuset främste ledare,
och förebrått Creutz, att denne skulle hafva yttrat:
„Grefvarne hafva större rättigheter i sina grefskap, än
arf-furstarne förut hade det i sina hertigdömen". I
riddarhuset upptogs beskyllningen illa, och drotsen måste
bekväma sig till att skriftligen fritaga Creutz.
Riksdagsbeslutet af den 25 juni 1655 berörde Per
Brahe så till vida personligen, att han till
reduktionskollegiet nödgades inleverera en specificerad förteckning
öfver de förläningar han efter den 6 november 1632
emottagit och af hvilkas räntor kronan — fctt börja med under
tre år — skulle få uppbära en fjärdedel. En afskrift af
detta dokument, bestyrkt af Nils Eriksson Rosenfäldt,
hafva vi anträffat i Bydboholm-samlingen, och däraf
framgår, att drotsen efter Gustaf II Adolfs död blifvit ägare
till åtskilliga gods.
Inom de svenska landskapen Uppland, Småland, Öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
