- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
44

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. En morgonstund på Dahla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

thea gick fram till Adéle och satte sig på kanten af
hennes säng. Denna hade rest sig upp i sin bädd;
armarna voro korslagda öfver hennes bröst, brefvet hon nyss
mottagit hade fallit ur hennes hand, och den skarpsynta
modrens genomträngande blick kunde oaktadt hennes
sänkta ögonlock skönja hennes sorgsna min.

— Har Ragnar skrifvit något som bedröfvar dig?

— Nej, tvärtom . .. Men mammas yttrande gjorde
mig ledsen. Hon såg upp; ett par klara tåreperlor
skimrade, en i hvart öga. — Har jag då under denna tid
visat mig så stygg och egoistisk alt jag gifvit mamma
anledning tro, att jag ej bryr mig om någon annan än
mig sjelf?

— Sade jag så? ’Förlåt mig då, mitt lilla hjerta!

— Jag är ej ledsen för sjelfva orden som undföllo
mamma . .. men jag fruktar att mamma hade rätt. ..

— Nej, det hade jag icke, — sade allvarsamt fru
Althea fixerande henne. — Jag är säker att du med lika
mycken känsla som vi, tänker på Max.

— Jag tänkes på honom ... jag gläder mig åt hans
och Henriks möte... jag ber Gud att han må lefva...
men jag... känner att om jag vore ogift, skulle jag med
helt andra känslor deltagit i den underrättelse som vi i
dag fått.

— Om så skulle vara .. . förtänker jag dig ej för
det... Gud har stiftat äktenskapet, och har danat vårt
hjerta så, att när vi älska vår make, tager, han nästan
uteslutande upp detsamma.

— Det är första gången som mamma hos någon af
sina barn öfverser med ett fel ... åtminstone i deras
närvaro.

— Jag söker att vara billig, och begär ej hvad som
öfverstiger menskliga krafter, — svarade gumman.

I den lilla kammare i hvilken vi i början af vår
berättelse införde våra läsare, låg den vördnadsvärde gamle
knäböjd vid sin soffa, förrättande sin morgonandakt.

Han uppsände en brinnande tacksägelse till Gud som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free