Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Vid Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
hade en olägenhet, det låg i grannskapet af det falt, på
hvilket den blodiga drabbningen, som vi snart skola
utförligare omnämna, egde rum. Från förstugan egde man
utsigt åt den närgränsande stora staden.
Det är den 14 Oktober, som vi inträda »nom detta
hittills fridlysta område.
En farailje-scen framställer sig för våra blickar;
redan i förstugan träffas vårt öra af en skön sång
akompagnerad af elt piano, det är en vacker bas
och tvänne fruntimmersröster som sjunga Theodor
Körners — den herrliga ynglingen som några månader förut
dött hjeltedöden — minnesvärda krigssång. Vi inträda
först i en ljus glad sal, och vidare genom de öppnade
dubbeldörrarna i elt förmak, hvars ljusblå enfärgade
väggar prydas dels af gravyrer, dels af flera värderika
oljemålningar; vid pianot som slår mellan tvenne fönster,
sitter en ung flicka; ansigtet är visserligen skönt, men
det är i synnerhet ögonen och blicken som fängsla vår
uppmärksamhel; hennes rika bruna hår bildar, pä det
sätt sora det var ordnadt, nästan en krona kring hennes
vackra väl formade hufvud; det djup af känsla och
godhet som hon eger inom sitt bröst, uttalar sig i hennes
djupblå, af långa silkeshår beslöjade ö^on, näsan är rak,
munnen liten och artistiskt bildad, hakan lätt klufven
och när hon ler synes ett par små fördjupningar på de
i ros och lilja skiftande kinderna; hennes vext är, sora
hade (](%n varit gjuten af en konstnärs hand, och det är
en tjusande anblick alt se de sköna hvila händerna röra
sig på den svarta klaviaturen. Fadern och modern stå
vid hennes sida, och en oändlig ömhet uttalar sig i de
blickar med hvilka de betrakta sitt enda barn.
Mannen vid nyss fyllda 38 år, ser ut som om han
varit minst tio år äldre; gråsprängda lockar krusa sig
kring en hög tankdiger panna, i hvars midt bekymren
inristat en djup fåra. Ögonen hafva samma färg som
dottrens men tillbakahållna lidelser uttrycka sig i dem, dock
om man rikligt blickar in i de samma, ser man att det
hjerta hvars reflexionsspeglar de äro, icke är ett
herberge för orena känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
