Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Fragmenter ur Fredrik Gyllenburgs lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•182
hem känt mig olycklig. Året derpå blef jag, ehuru blott
15 år, student, och bodde i Upsala hos denne ädle man,
hvilken då nyss gift sig med en syster till brödren af
den qvinna, som sedermera blef mitt lifs följeslagerska.
Denna frändskap, som han troligen tillochmed i
denna stund icke känner, var jag då långt ifrån att ana.
Vid denna tid bildade sig en liga mot konungens
person; af din fosterfader har du troligen hört en
detaljerad berättelse om densamma. Min förmyndare var med
i komplotten... R*% H. och Ankarström egde sina
sammankomster i L**s hus; mitt rum, (då jag under
ferierna vistades på hans (L**s), egendom, belägen vid
Mälaren^, var genom en tunn vägg skildt från det,
hvilket de valt till lokal för sina öfverläggningar, — hvart
ord som der talades nådde mina öron.
Jag hörde, ryste och teg; jag vågade icke förtro
mig till någon. O, om jag hade gjort det till Hertz . ..
Jag föll på mina knän och bad Gud att Han skulle
hindra det ondas framgång. Våren 1792 läste jag till
Herrans Heliga Nattvard. Ringa var den möda som
religionens tjenare på den tiden egnade åt sina unga
skriftebarn. Hvar tid eger sitt skaplynne, sina onda och sina
goda sidor. Den gammaldags fromhet, som under
föregående tidehvarf utmärkte svenska folket, hade under
Lovisa Ulrikas och hennes sons tid förlorat sin färgglans.
Att i sällskap tala i religiösa ämnen, ansågs stridande
mo¾ goda tonen. Men liksom under ett missvext-år, icke
alla ax äro tomma och sakna must, finnes äfven under
lättsinniga lider, en och annan man, som på ett
hälleberg byggt sin tro, den ingen rubbar. Och som en
dylik vacker afvikelse från den allmänna dä rådande
lättsinnigheten, så i trossatser som lefnad, framställde sig
archiater Hertz. Han hade i milt bröst inplanlat en
religionskänsla som väl stundom varit afkyld, men aldrig
förkolnad. — Och tro mig, utan denne stödjestaf hade
jag längesedan fallit så djupt, att ej upprättelse varit
möjlig.
Blott tvänne gånger läste jag för presten i
församlingen, en visserligen oförvitlig man men utan presterliga
gåfvor. Bland de frågor han till mig framställde var den:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
