Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 3. Regeringsprinciper och metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
K. wal18zewski
trollanter, med hvilka han direkt korresponderade och
hvilkas makt var mycket vidsträckt. Då fältmarskalken
Sjere-metiev skalle undertrycka ett upplopp i Astrachan, hade
han vid sin sida som kontrollant en simpel gardessergeant,
Sjtjepotiev; ministern i Paris baron von Schleinitz
öfver-vakades af en legationstjänsteman Jurin.
Upproren följde på hvarandra och liknade hvarandra.
För en samtida memoarförfattare bestod ett års historia
under den stora härskaren nära nog endast i
uppräknandet af bestraffningar. Arresteringen af en anklagad förde
i släptåg efter sig tio, tjugu, hundra andra. Först
underkastades mannen tortyr, för att han skulle förråda sina
medbrottslingar. Han nämnde några namn, oftast på en
slump. Då han ej kunde få tag i flera, satte man på
hans hufvud ett slags kåpa af groft linnetyg, och han
fördes genom gatorna för att bland de förbigående söka
träffa på några som han kunde utpeka för bödeln. Då
genljöd ett rop, hemskare än "elden är lös", och de folkrikaste
kvarter blefvo som en öken. "Tungan, tungan!", så kallade
pöbeln det ofrivilliga, men vanligen medgörliga redskapet vid
denna jakt efter skyldiga. Och alla sökte komma undan.
Angifvelser förekommo i mängd; en rad ukazer drog försorg
därom genom att uppmuntra angifvarna med löften om
belöning och genom att med de fruktansvärdaste straff hota
dem som kunde gifva en upplysning af betydelse för tsarens
och rikets säkerhet, men tvekade att göra det. Den
van-# liga belöningen var tio rubel, men under särskilda
omständigheter kunde den blifva mycket större. År 1722
voro tio påsar med hundra rubel i hvarje uppställda på
ett torg i Moskva bredvid en lykta, och ett på samma
6tälle uppsatt anslag tillkännagaf, att dessa penningar
skulle tillfalla den som kunde uppgifva hvem som
författat en pamflett mot tsaren, hvilken påträffats i en af
Kremls kyrkor. Angitvaren fick dessutom löfte om ett
jordagods och ett ämbete. Hvar en som genom uttalande
af formeln Slovo i djelo (ordagrannt: ord och handling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
