Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De rika åkerfält, Som med en härlig gröda
För våra fäder lönt en flitig landrmans möda,
De nekat o(s sin skurd, och denna hungersnöd
För hela folket vist en grym och fäker’ död.
Vi om Sörskoning bedt, men döfva Gudar funnit:
Då fåfängt djurens blod på våra alrar runnit,
Ach Himmel det förlåt! jag varit då Så Svag,
Så grym, få obetankt, at efter gammal lag,
KanSke at landets straff med nya brott föröka,
I egna landsmäns blod en vild förfoning Söka.
Jag nu förbudit har at ossra mänskor mer;
Men ach! hvad båtar väl at jag min blindhet Ser?
Hvart enda ögnablick ny fala Synes båda,
Snart blir jag enfam qvar, at öfver grafvar råda.
AGNE.
Men, Domald, tror du vil alt folket nu begår
Den grymma offertjenff, Som redan aflagd år?
Man fordrar mänskors blod at Gudars vrede stilla.
Man öppet lastar dig, at Lårans helgd förvilla.
Och hopen Snart hos dig den enda grunden Ser
Til landets undergång, Som nalkas mer och mer.
Jag billigt Sruktar alt, och jag med möda vågar
Begära ditt beflut.
DOMALD.
Hvad du min vilja frågar?
Du vet mitt tankeSått om dessa helga mord,*
Ej för et ögnablick min stadga blifvit gjord;
Jag har ej grymhet nog at henne återkalla.
För folkets raleri jag kan Som offer falla,
Jag kan i plågor do, om ödet få befalt;
Mitt mod mig återstår .. •
AGN£
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
