Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA SCENE»
JNGJERD.
Förfynen vare lof, Som gynnat mitt beslut
At denna menighet från slottet föra ut!
Om för et ögnablick sig Domald hit begifvir»
För folkets rateri han vifst et offer blifvit.
Men ack! hur gruflig pligt mig ånnu återstår!
Jag faSar för mig Sjelf; — jag skrämd och rådvill går
At, mot mitt hjertas val, af min gemål begära,
At han i menlöst blod må sina hånder båra.
Och uti hvilket blod! — ack! i mitt olycksfall.
Kanske min grymma bön en ånka vålla skall!
Kanske sitt enda barn ifrån en s moder rycka!
Ack! i de grymma qval, fom detta hjertat trycka,
Jag vet ej hvad jag vil, jag vet ej hvad jag bör. —
Men skail mitt öga le at hela folket dör?
Skall Gudars håmde arm mot Svea långre rafa?
Skall jag ånnu en gång för Domalds öde fafa?
Nej, landet räddas skall — ack! kanske alt för Sent!
O Gud! Som hjertan Ser, du vet at mitt år rent:
Så gif mig då i dag en mera modig styrka,
- Och större Sinneslugn at din befallning yrka!
Lår mig med värdighet at bli din viljas tolk! .
Men ack! jag Domald ler.
TREDJE SCENE,
1NG3ERD. DOMALD. AGNE.
DOMALD.
Hvar ir det djerfva folk,
Som mot sin Konungs bud’ har höjt en trøttsig hjässa?
Har det vål redan gått mor mig’ at- vapnen hvåssa ?
E 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
