- Project Runeberg -  En målares resa /
50

(1922) [MARC] Author: Georg Pauli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atmosfär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landet i töcken, tunt som silkespapper, men timmarna
gå, formerna ta kropp, det vibrerande silverdiset
modellerar terrängerna och sammansmälter jord och himmel.
I Paris vid middagstiden har solen sen länge brutit sig
fram utan att skingra slöjorna, som gruppera sig elegant
över det bälte vid horisonten, som i norden är vemodets
hemvist — tomrummets.

Många gånger har jag kommit och återkommit till
Paris; icke alltid har återseendet fyllt mig med glädje.
Denna gång var som om allt ville förena sig att till den
första hänryckningens styrka söka egga en domnad
kärlek och jag vore otacksam om jag dolde hur väl det
lyckades, och dock måste jag i sanningens intresse icke
förtiga den omständigheten att jag kom från Spanien,
varigenom den specifikt franska charmen, som ingen
undgår, erhöll en desto starkare relief.

Att fransmännen sen sekler varit ledande i bildande
konst, enkannerligen måleri, är ju faktum, som ingen
förnekar. Klassiska traditioner ha förenat sig med en
speciell egenskap i den franska psykofysiologien, jag
menar »la sensibilité» (känslighet), förutan vilken det
är gagnlöst att söka nå konstnärliga mål utöver
hantverkets. Men denna »sensibilité» har i utomordentligt
hög grad sekunderats (eller skall man säga blivit ledd)
av naturens egen utomordentligt förfinade färg- och
formvärld. Utan att vilja minska franska konstnärers
personliga insats måste jag för frågans rätta belysande
lik-visst bestämt framhålla att om nu fransmännen äro de
förnämsta koloristerna, så är det knappt annat än deras
enkla och ofrånkomliga skyldighet att vara det. De äro
ständigt och jämt omgivna av den finast stämda natur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pgresa/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free