Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där så länge det från mig uppsnappade räcker
till, blända med mina snillrika infall och
dialektiska spetsfundigheter, suger så omärkligt åt
sig litet nytt stoff af den bländade, och fladdrar
vidare. När han kommit till det stadiet att
vilja fladdra vidare, predikar han alltid rusets
evangelium, för alt maskera sitt återtåg.
i Han vill undan från mig nu, han har sugit
åt sig nog, hans elastieitet kan ej stå emot
längre, jag trycker honom redan. Men mig
kommer han ej ifrån med lifvet, jag är honom
för stark, I-Ian kan ej längre, han är färdig.
Jag har genomskådat hans irrblossnalur och
jag blåser ut honom, — blåser ut honom, puh!»
Hans ryckte sig lös och sprang vidare,
alltjämt förföljd af dem. Han sprang och sprang
för brinnande lifvet, men kunde ej undkomma.
Utmattad stannade lian slutligen och gjorde
front emot dem. Men då såg han dem ej längre,
deras gestalter flöto ihop till en skugga, den
grå skuggan, hans trogne följeslagare genom den
döda släden. Och denne smög ljudlöst till
lians sida, tog hans arm som förut och började
hviska:
»Det är högst politiskt gjordt af dig, min
käre Hans, att så där lägga dina egna hemliga
tankar om dina vänner i deras egen mun. Du
begagnar dig på så vis af din goda rätt att
tänka fritt oeh hvad du vill om allt och alla,
men kan fortfarande gälla som deras vän inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
