Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fann sedan, att ej blott denna mynd, utan även I’ och l4
kunde uttalas omväxlande med vanligt och med polskt ljud;
skilnaden låg deruti, att i förra fallet «Verschluss» bildades
med största delen af tungranden och å ömse sidor om denna
en liten öppning lemnades, medan i sednare fallet blott främre
delen af tungan stöddes mot det andra artikulationsstället, så
alt å ömse sidor uppkom en stor avlång öppning. Följaktligen
skulle vid en transscriplion det polska } ikke kunna uttrykkas
med blotta teknet för I-, utan man måste derutöver särskildt
betekna dess avvikande bildning. Slutligen omnämner han
såsom synnerligen beaktansvärd Purkinés beskrivning på detta ljud,
enligt hvilken vid dess frambringande tungryggen berör gommen
i samma läge som för k och g, medan luften strömmar ut å
båda sidor. I sitt sednare arbete Über eine neue Methode der
phonetischen Transscriplion (Sitzungsberichte der Wien. Ak. d.
Wissensch., philos. hist. Classe, 41, sid. 243) framställer Brücke
det för det polska 1 egendomliga såsom beroende av den särskilda
timbre, som åtföljer «den vertieften Klang der Stimme», med
hvilken denna bokstaf uttalas. I övrigt har jag der ikke kunnat
upptäkka någon förändring i hans förut framstälda åsigler om
dessa ljud.
Även liumpelt sluter sig i alt väsentligt till Brücke, endast
att han kallar de 4 slagen av 1 med olika namn alveolart,
ca-cuminalt, denti-palatalt och interdentalt 1. Han anser för övrigt
I3 (det denti-palatala eller Brückes dorsala 1) vara de romanska
språkens mouillerade 1, medan Brücke förklarar detta ljud = l8
+ i, och han sätter det polska 1 = l4, dock så att detta ljuds
egendomliga akustiska verkan ikke beror på ett strängt
fasthållande av ett bestämdt artikulationsställe, utan dels på
sido-öppningens större vidd, dels på den röstens sänkta och något
dova klang, uppkommande genom struphuvudets sänkning,
hvilken Brücke redan anmärkt i sin sednare skrift.
Jag kan ej undertrykka den övertygelse, att både Briicke
och Rumpelt här råkat på avvägar och alt det verkliga
förhållandet gestaltar sig mykket enklare. I)e’ hava nämligen bestämt
artikulationen och den derav beroende indelningen efter
tungspetsens läge, antagligen för att få en fullständig
överensstämmelse mellan t- och 1-ljuden, hvilka sednare de från början
uppfattat som ikke mindre dentala än de förra. I sjelva verket
är dokk tungspetsens ställning och beröring med det ena eller
andra av de övriga talorganerna tämligen likgiltig vid fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
