Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huggas af Hans Nåde, och vår Nådiga fru gifvas till
gemål åt hertig Kristian —
{Drottningen reser sig, med dt utrop af fömärmclse.)
BONDEN.
Och då ar väl inte det heller sant?
KRISTIAN.
Nej, det kommer så visst heller aldrig att bli det!
Guds död — och det vågar man! Nåå? Och hvad
säger ni bönder till det? Har ni inte redan rotat er
samman som en man och slagit hufvudena af de
förrädarna? Eller har ni bönder också glömt af det goda
jag gjort eder?
BONDEN.
Nej — vi bönder äro nog tacksamma för allt,
och vi tro nog alt Hans Nåde alltid velat vårt bästa.
Men —
SIEGBRIT.
Tig, bonde, och kom inte med några men här!
KRISTIAN.
Han skall tala — vi viljen höra hans mening.
Tala fritt, gamle, dig skall intet ondt ske.
BONDEN.
Se det är så, att vi tror inte att Hans Nåde
riktigt begriper sig på hur en bonde har det, hur väl han
än vill oss. Se, alla de där nymodiga funderingarna,
de äro inte för oss, — det var allt bättre som det
var förut, innan Hans Nåde började krångla med
herrarna om oss. Men det kan ju Hans Nåde inte rå
för, det är inte hans fel att han inte begriper
det, utan det rår allt hans herr fader, salig kung
Hans för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
