Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anders som blifvit stark ock kraftfull fick använda
all sin viljekraft för att ej rusa på gubben ock
mörbulta honom.
Men han hatade honom, afskydde honom som
pesten. Och det hatet, ständigt tillbakahållet, samlade
sig, tätnade, blef allt mäktigare och kraftigare. Och
redan nu visste han att han snart ej skulle kunna
hejda sig mera, utan slå igen. Och slå — utan hänsyn.
Hatet till fadern var lika onaturligt som
kärleken till modern.
— „Det går inte i längden, detta här", — sade
Anders åt Stina när de blefvo på tu man hand.
„Ne kan ä för svår — de kan ingen menska
hålla ut! — En vacker da slår han nog ihjäl mej,
om han får hållas!" —
Anders såg plötsligt upp. Ett ögonblick sågo de
hvarandra forskande i ögonen — sågo så plötsligt
skrämda åt sidan, som gripna af samma tanke.
— Men nästa gång när gamle Larsson kom kem
full ock började väsnas då tvekade Anders inte längre.
Beslutsamt gick kan ned — ryckte upp dörren och
högg fadern i armen.
— „Låt na vara i fre, far, annars så" —
Han sade inte „mor“.
Larsson blef rasande ock rusade på sonen. Men
han slog inte till — han blef stående framför honom
alldeles förfärad.
Han såg något i sonens ögon, som gjorde honom
spik nykter med ens, — en misstanke for genom hans
hjerna, som eld igenom torra blår. Han stirrade på
sonen — på hustrun, om ock om igen, som visste
han ej till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
