Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Emellertid kan metoden förenkling knappast i
längden tillfredsställa kravet på nyhetsförnimmelse
hos läsaren. Den kan lätt slå om i motsatsen, bli
banalitet. Remarques bok räddas undan denna fara tack
vare författarens alltigenom mänskliga, djupgående
temperament. Den andra stora krigsromansuccén,
Ludwig Renns »Krieg» undgår faran endast delvis
och står därför betydligt under »Im Westen nichts
Neues» i fråga om intensitet och framför allt
fängslande av läsaren.
Ludwig Renn försöker tillfredsställa de yttersta
kraven på verklighetstrogenhet, men blir i stället en
smula tråkig och alltför alldaglig. Vi få synnerligen
ingående veta vad underofficeren Renn åt, huru han
sov och vad han tänkte. Allt detta finns omsorgsfullt
uppradat på bokens sidor och som historiskt dokument
kan det ju vara synnerligen värdefullt. Men
förenklingen slår alltsomoftast om i ett monotont, opersonligt
konstaterande. Boken står därför på gränsen mellan
ett genomsnitt-smemoarverk och en krigsroman, och
dess stora framgång är endast ett ytterligare bevis på
memoargenrens landvinningar på den konstnärliga
prosans bekostnad.
Ur skönlitterär synpunkt kan således konstateras,
att den moderna krigsromanen kvalitativt inte står på
något vidare högt plan. Sujeten dominerar alltför
starkt över den konstnärliga formen och kan endast
hos verkligen talangfulla personligheter som
Remarque resultera i faktiska konstnärliga värden. Genrens
popularitet åter betingas förutom av de ovan angivna
orsakerna i icke ringa grad av dess antimilitaristiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
