- Project Runeberg -  Återsken /
168

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ens sittande vid något av deras bord, med en orörd
kaffekopp framför mig, såg hastigt, på kloekan, som
visade 10 minuter mera, sedan jag sist sett på den, och
lämnade dem med nervositeten hos en man, som redan
försenat sig till ett viktigt möte oeh ännu inte vet, när
han kommer att hinna fram till det. Och kloekan kröp
obönhörligt långsamt vidare, ibland tyckte jag att den
stannat och höll den bävande av hopp mot mitt öra:
kanske kloekan i själva verket redan var mera. Men
så hörde jag åter det lugna, ironiska tickandet, och nu
såg jag också att sekundvisaren faktiskt kröp fram,
den hade bara för en stund gömt sig under
minutvisaren oeh kom nu skadeglatt fram ur sitt gömställe,
pinande mig till döds med sin trippande gång utefter
sekundstrecken.

Det är underligt, att alltsedan tidpunkten, då jag
vevat upp Amys nummer, alla mina orubbliga
föresatser att aldrig mera växla ett ord med henne, och
om möjligt inte ens tänka på henne, med ens gått upp
i intet, så att jag under dessa 5y2 timmar inte en
enda minut tvekade om jag skulle gå till henne eller
inte. Visst skulle jag gå. Jag tror att ingen makt
i världen hade kunnat avhålla mig därifrån; jag
skulle ha skrattat den i ansiktet, som man skrattar åt en
dåre, som nämnt möjligheten att jag inte skulle
komma till henne vid det utsatta klockslaget. Beslutet,
som jag fattat, eller som rättare sagt gripit mig om
strupen, föreföll mig lika naturligt som att jag för
att tända eld på en tändsticka måste riva dess ena
ända mot asken, och inte den andra utan huvud. Och
antagligen hade Amy, som säkert kände mig mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free