Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Silfverstolpe, död, af Th. W-n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket värdefull uppsats, som 1882 utkom i en
omarbetad upplaga med titeln Svenska teaterns äldsta
öden. Han uppträdde äfven såsom vitterlekare, under
psevdonymen Astolf, med Några dikter (1883), som röja
studier och känsla och stundom, t. ex. i »Gullregn»,
en djupare uppfattning. Han verkade derjemte
såsom öfversättare, bl. a. af fransmannen Rambauds
»Rysslands historia» (1880) samt af några ryska
skrifter, nämligen utdrag ur »A. V. Chrapovitskijs
dagbok 1787–92» (1880), Kostomarovs biografi öfver
Alexander Nevskij och Ivan Vasiljevitj (1882) samt
(delvis) monografi Mazepa och Karl XII (1883).
En redogörelse för Silfverstolpes literära intressen
skulle vara ofullständig utan en antydan om hans
tidigt väckta kärlek till böcker. Han samlade ett
bibliotek, som var ett bland de förnämsta enskilda
på sin tid ej blott genom antalet tryckalster,
utan genom den gedigna smak, som utmärkte både
urval och utstyrsel. 1879 försåldes detsamma på
bokauktionskammaren i Stockholm.
Silfverstolpes förtjenster blefvo ej
ouppmärksammade. Han kreerades till filosofie
hedersdoktor vid jubelfesten i Upsala 1893, erhöll
1894 af Svenska akademien Konung Karl Johans pris
och kallades s. å. till ledamot af Vitt.-, hist.-
och ant.-akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
