Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porträtt 21. Carl Hans Ulner - Porträtt 22. Maria Charlotta Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På grund häraf inkallades han 1852 i rådkammaren
såsom chef för sjöförsvarsdepartementet. Sjelf
dock inseende, att han ej passade för statsmannens
värf, sökte han i det längsta att undandraga sig den
lysande utmärkelsen. »Kommandopallen var hans plats,
ej taburetten», säger en hans minnestecknare. Han
nödgades emellertid gifva vika for enträgna
föreställningar och sökte sedan med synnerligt nit att
fylla sina embetsåligganden. Men det för honom ovana
och derför oroande arbetet bröt snart hans krafter,
och då han ändtligen 1857 fick lemna sin höga post,
var han blott en skugga af, hvad han fordom varit. Två
år senare afled han. Han var högt skattad ej blott
som framstående sjöman utan äfven för sin manliga,
redbara karaktär och sitt vänliga, anspråkslösa väsen.
N. v. D.
22. Friherrinnan Maria Charlotta Wrangel föddes
1736. Hennes föräldrar voro kammarherren friherre Lars
Fredrik Cedercreutz och Catharina Siljeström. Vacker
och förmögen som hon var, torde hon ej lidit brist på
giftermålsanbud. Det säges emellertid, att hon hyst
en bestämd motvilja mot äktenskapet, ända till dess
generalmajoren friherre Georg Gustaf Wrangel till
Adinal, den för sin stora andel i kronobränneriernas
tillkomst så kallade »Bränvins-Wrangel», uppträdde
som friare. För denne energiske man måste allt
motstånd vika, och den nyblifna friherrinnan
Wrangel gjorde snart sitt inträde i hofkretsarne. Då
Gustaf III efter franskt mönster för att förhöja
glansen af sitt hof, införde statsfruinstitutionen,
blef samma friherrinna en af de sex utvalda, hvilka
först hugnades med denna utmärkelse. Hon synes hafva
tagit liflig del i hoflifvet, både dess förlustelser
och dess intriger, och åtminstone en tid derstädes
intagit en betydande ställning, såsom framgår af
talrika omnämnanden af henne i tidens memoirer. Ett
annat tecken härpå torde måhända kunna sökas deri,
att den qvicke hofmannen och diplomaten friherre
Johan Fredrik von Nolcken gjort henne till föremål
för sin satiriska penna i tvenne numera ytterst
sällsynta tryckta arbeten »La mère comme il y en a
point Lionnopolis 1789» och »Meren désenchantée ou la
naissance de Lion. Stockholm 1790». Hon öfverlefde
sin man i 20 år och afled i Stockholm 1815 nära 79
år gammal.
N. v. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
