Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Johan Berendes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utskott, som för öfverläggning med rådet eller med de
öfriga stånden i någon viss fråga eller för beredning
af något särskildt ärende alltemellanåt plägade på
riddarhuset utses. Åtskilliga gånger finnes han äfven
hafva fört ordet å tredje riddarhusklassens vägnar och
formulerat dess votum samt i allmänhet flitigt hafva
tagit del i ståndets öfverläggningar, dervid ofta
förvisso kraftigt förfäktande adelns privilegier
men tillika varmt förordande de uppoffringar,
som syntes vara af nöden för fullföljande af den
stormaktspolitik, Sverige med sådan ära beträdt.
Hans stora embetsmannaduglighet och ovanliga begåfning
hade emellertid begynt mer och mer fästa vederbörandes
uppmärksamhet vid hans person. Också finner man af
rådsprotokollen, snart sagdt så ofta ett embete
af någon betydenhet blifvit ledigt, Berendes nämnd
bland dem, som vid dess återbesättande främst
borde komma i åtanke. Så blef han föreslagen till
innehafvare af den synnerligen grannlaga befattningen
som hofmarskalk hos den oroliga enkedrottning
Maria Eleonora, till guvernör öfver Estland, till
legat vid fredsunderhandlingarne i Tyskland, till
landtmarskalk vid 1642 års riksdag m. m. och städse
vitsordades i rådet hans stora förtjenster, på samma
gång svårigheten att ersätta honom i den syssla,
han redan beklädde, mer än en gång framhölls.
1639 förflyttades han emellertid som vice president
till den nyinrättade Bergsöfverstyrelsen det
s. k. Bergsamtet och fick snart tillfälle
att i detta nya embete visa samma framstående
egenskaper, som utmärkt hans redan tillryggalagda
tjenstemannabana. Tillika utnämndes han 1641 till
landshöfding öfver »Kopparberget, Salebergs och
Näsgårds län». Sitt residens tog han nu i Falun,
hvilken ort, då endast en bondby, han på några
år lyckades förvandla till »en manerlig stad med
tjenliga gator, våghus och andra nödiga byggnader, så
att den kunde i sirat och skicklighet skattas bland
de förnämligaste af Sveriges uppstäder». Enahanda
omtanke och verksamhetsifver, han för den nya stadens
uppkomst sålunda lagt i dagen, egnade han äfven
åt länet i dess helhet främst dock åt grufdriften
inom detsamma. Särskildt blef Falu koppargrufva
föremål för hans trägna omsorger och detta med den
framgång, att koppartillverkningen derstädes inom kort
fördubblades. I afsigt att underlätta tillförseln af
bränsle inom länet inrättade han äfven derstädes ett
ved- och kolkompani samt vidtog härjemte åtskilliga
andra åtgärder till denna landsorts fromma och
befolkningens belåtenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
