- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Femte årgången 1903 /
72

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska talande vapen på 1200- och 1300-talen, af L. Fr. Läffler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Några svenska »talande vapen»
på 1200- och 1300-talen.

Af L. Fr. Läffler.

Med »armes parlantes» eller »redende Wappen», på
svenska »talande vapen» menas inom heraldiken sådana
vapen, hvilkas vapenbild motsvarar familjenamnet,
hvarvid emellertid meningarna bland heraldiker äro
delade om därtill endast skola räknas sådana fall,
då vapnet är bildadt efter namnet, eller äfven sådana
fall, då namnet är bildadt efter vapenbilden. På
sistnämnda sätt uppfattas termen »talande vapen» i
Svensk Heraldik af B. Schlegel och C. A. Klingspor,
Upsala 1874, s. 4, där det heter: »andra vapen hafva
sitt innehall efter namnet eller tvärtom... sådana
vapen kallas talande...». I denna senare dubbla
bemärkelse uppfattas uttrycket i efterföljande
uppsats.

Här må dock nämnas, att den franske heraldikern
markis de Magny i sitt stora, ståtliga arbete
»Nouveau traité historique et archéologique de la
vraie et parfaite Science des Armoiries», Paris 1856,
uppfattar uttrycket endast i den första af de båda
här anförda meningarna samt polemiserar mot den
åsikt, som uttalats »du savant M. Eusèbe Salverte,
qui pense que les noms sont plutôt nés des armoiries
que celles-ci des noms» (i arbetet Essais sur les noms
d’hommes, de peuples et de lieux, törne 1, p. 240),
med anförande af det argumentet, att namnen äro äldre
än sköldemärkena (a. a. s. 166). Detta argument lär
dock ej, hvad familjenamnen beträffar, vara bindande
för våra förhållanden, dä hos oss dessa namn i regeln
äro jämförelsevis sena.

I Sverige har, som kändt är, ett stort antal nu
lefvande adliga ätter af inhemskt ursprung talande
vapen och motsvarande familjenamn. Af sädana
ätter, hvilka härstamma från medeltiden, hafva de
ojämförligt flesta fått sina familjenamn först på
1500- och 1600-talen. Dylika äro Banér
[1], Bielke, Giös, Horn till Åminne,
Leijonhufvud, Lillie, Lilliehöök, Oxenstierna,
Rosenstråle, Rålamb, Silfversparre,


[1]
Att Banérska vapenbilden, en »spets», bör uppfattas
som ett tresidigt banér har H. Hildebrand påpekat i
Sveriges Medeltid II: 568.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:13:07 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pht/1903/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free