Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ericson och Otto Modig, af Gustaf Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än en gång hörde jag honom påminna sig den bortgångne
vännen och deras gemensamma lefnadsöden.
Båda ägnade sig åt ingeniörsyrket. Med
tiden blef Ericson chef i det Västra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet och Modig i det Norra.
Den förre byggde Trollhätte kanal, det första större
arbete här i landet, där den verkliga kostnaden icke
öfversteg den af honom beräknade, hvilket på sin
tid väckte ett berättigadt uppseende och icke minst
bidrog till att han sedermera blef chef för statens
järnvägsbyggnader, där kostnaderna, äfven af honom
beräknade, sällan eller aldrig öfverstege de verkliga.
Modig fick det mindre angenäma uppdraget, sedan man i
9 år arbetat på Väddö kanal, där felaktiga beräkningar
och misstag hopats, att afsluta nämnda arbete, hvilket
äfven lyckades honom till allas belåtenhet med de få
anslag, som därtill voro beviljade.
Kanalen fick emellertid sedan småningom förfalla af
brist på penningar. Vi veta alla, att den först i
våra dagar har med större mått än enligt den första
planen börjat försättas i ett ändamålsenligt skick.
Modig blef sedermera chef för Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, då han framgångsrikt verkade
för anläggning af vägar, torrläggningar, hamnars
och kanalers byggande i hela landet och icke minst
i Norrland, där han hade haft sitt distrikt, och
om hvars framtida utveckling han hade en hög tanke,
som sedermera icke jäfvats.
Båda voro på hufvudets vägnar rikt begåfvade, med
ordet i sin makt och förmågan att på ett öfvertygande
sätt skriftligen framställa sina tankar. Modig var
Ericson därutinnan kanske något öfverlägsen, hvarför
den senare, inseende detta, vid icke få tillfällen,
då saken gällde någon viktig allmän fråga rådfrågade
den förre.
Tidigt kom jag med dem båda i beröring. Redan 1846
blef jag såsom »murarebas» anställd vid den af Ericson
byggda dockan på Beckholmen i Stockholm, då Modig,
af nit för saken, ganska ofta där infann sig.
Under detta arbete inträffade en olyckshändelse, i
det att den s. k. »sätten», med hvilken man utanför
portarna kunde afstänga vattnet, helt oförmodadt i ett
ögonblick brast, hvarvid Ericson, arbetschefen, den
helt nyligen vid 82 års ålder aflidne A. Adlerstråhle,
och jag jämte flera arbetare, hvilka alla voro nere
i dockan, endast genom Guds försyn lyckades att rädda
lifvet. Den timade olyckan klandrades naturligtvis i
en och annan tidning, men Ericson fattade pennan, gaf
svar på tal, och klandret, som var alldeles obefogadt,
dog bort.
Ericson bodde, då han var chef för statens
järnvägsbyggnader, i Stockholm, hvarunder han
ganska ofta besökte Modig på hans ämbetsrum,
då de med hvarandra rådgjorde icke minst om huru
man skulle bekämpa de olika åsikter, som sökte
göra sig gällande beträffande järnvägens riktning
i olika delar af landet. Modig var då alltid den,
som efter en af Ericson lämnad p. m. uppsatte nödiga
skrifvelser. Äfven jag betroddes någon gång därmed,
då andra göromål icke tilläto Modig att därmed själf
sysselsätta sig, men han genomsåg alltid och ändrade
då hvad däraf kunde anses behöfligt. Då Ericson sedan
lämnade utskrifningen däraf till sin sekreterare,
kaptenen Limnell, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
