Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof och Nils Panting-Looberg, af W. P.-G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olmütz 1642 stupade brodern Olof. Han tog 1647
introduktion å riddarhuset under n:r 353 och skref
sig sedan Looberg. 1650 hemkommenderades han till
Sverige och sändes därifrån till Wiborg, men finnes
1651 hafva varit en bland dem af artilleriet, som
den 1. februari »på hennes Kongl. M:ts kröning här
i Stockholm opvartet hos styckerne». S. å. fick
han donation på åtta hemman Karajerfwiby i Viborgs
län, Stranda härad och Viborgs socken i Finland,
hvilka dock sedermera reducerades. Åren 1656, 57
och 58 var han kommenderad emot ryssarne, först vid
generalen grefve Gustaf Lewenhaupts, sedermera vid
generalen friherre Gustaf Horns armé och avancerade
derunder 1657 till major. 1659 utfärdade Horn ett
värfningspatent för honom och s. å. beordrades han att
med sitt värfvade folk inställa sig i Stockholm för
att deltaga i återeröfringsförsöket af Trondhjems
län samt fick för den skull den 2. januari 1660
order att med artilleriet afgå till Karlstad. Hunnen
dit måste han emellertid återvända på grund af den
med Danmark afslutade freden. Nu beordrades han
tillbaka till Viborg, der han fortfor att bekläda
majorssysslan. 1670 förflyttades han »oförmodeligen»
af krigskollegium till kommendant på Tavastehus slott,
der han dock endast fick uppbära slottsfogdelön med
120 daler smt om året. Detta var så mycket hårdare
för honom, som han då ännu hade för den tiden stor
fordran af kronan på lön och värfningskostnader. Han
klagade hos konungen och begärde att antingen få komma
tillbaka till Viborg, der han hade sitt värfvade
folk, som han fört emot »trenne riksens fiender»,
eller blifva förflyttad till Nyslott eller också
få förbättring på lönen i Tavastehus. Hans fränder
öfverstarna, sedermera generalmajorerna Erik
Planting-Gyllenboga och Anders Planting-Bergloo
»intercederade» äfven för honom hos konungen i
detta ärende, och slutet blef, att han 1673
återfick majorssysslan i Viborg. 1679 tyckes han
hafva (l)emnat tjänsten och öfverflyttat till
Stockholm, der han slutade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
