Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bese-ätten, af K. H. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christiernsdotter, dotter till riddaren Christiern Bengtsson
(Oxenstjerna) och Märeta Magnus dotter (Gren). Hon
lefde änka ännu år 1527. Såsom barn till Johan
Bese upptagas å äldre släkttaflor äfven en Sten
Bese och en jungfru Christina. Helt säkert hafva de
dött unga. Jönis Bese hade äfven en syster, Gunhild
Stensdotter, som 1476 blef gift med en friboren man
Pauel Krumb på Ryd i Oppeby socken, af hvilken hon
erhöll 100 mark i morgongåfva. Hon lefde änka ännu
år 1514 och bodde då på Forsa.
Med den ofvannämnde Knut Bese dog den egentliga
Beseätten ut. Dess namn upptogs dock af en ättling
på kvinnolinjen. Riksrådet Jönis Bese skall nämligen
förutom Gunhild äfven haft en syster Anna, gift 1. med
Per Olsson och 2. med Nils Olsson, och hennes son
i senare giftet Nils Nilsson kallade sig Bese. Han
lefde i början af 1500-talet och var fogde på
Stockholms slott. Äfven han erhöll ett förnämligt
giftermål, i det hans hustru Kerstin Gotskalksdotter
var dotter till väpnaren Gotskalk Arendsson (Ulf)
och Elin Nilsdotter (Sparre). Hans dotter Karin
Nilsdotter blef gift med riddaren och lagmannen Jon
Olsson (Gyllenhorn). Också från dem härstamma ej få
medlemmar af den gamla högadeln. Från en tredje dotter
till Sten Bese, Cecilia g. m. Gregers Andersson, kunna
åter flere af 1500- och 1600-talens lågadel leda sin
släkt. Den gamle Sten Beses önskan om »säll framgång»
för sin släkt blef således i rikt mått uppfylld,
om ock dess lif å manslinjen ej blef långt.
Att Bese-ättens stamfader Sten Bese varit af bondebörd
är högst sannolikt, då för släktens jämförelsevis
unga börd tala de växlande vapenbilderna. Genom
fogdetjänst hos högadeln samlade den sig rikedom och
i följd däraf äfven anseende, som ledde till adelskap,
om ock ej något frälsebref nu finnes i behåll. Genom
giftermål inom gamla adelssläkter svingade ätten sig
sedermera så småningom upp i högadeln. – Så har nog
utvecklingsgången äfven varit för flere andra af våra
medeltidssläkter, om ock man i brist af befintliga
handlingar ej så i detalj kan följa densamma som hos
ätten Bese.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
