- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Sjätte årgången 1904 /
58

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - R. M. Klinckowström, af F. U. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berördes nästan icke, eller blott i förbigående, hans
mycket framstående förtjänst om det syfte, som anföres
i den första paragrafen af Svenska Autografsällskapets
äldsta stadgar, nämligen: »att undan glömska och
förstöring rädda viktiga historiska handlingar, bref,
anteckningar m. m. till gagn för häfdaforskningen».

Vid unga år vaknade hos honom intresset för vårt
fäderneslands minnen, och hans käraste sysselsättning
under de lediga stunder, som den trägna tjänstgöringen
vid arméen kunde erbjuda, var att fördjupa sig
i historiska studier. Ett synnerligen utmärkt
tillfälle till specialstudier hade den unge krigaren
i det gamla fersenska arkivet, som då tillhörde hans
faders anförvanter, ättlingarna af den lysande ätten
von Fersen. Här fostrades hos honom smaken för att
direkt ur källorna hämta sitt historiska vetande. I
en samling, där, utom tallösa handskrifter berörande
våra mest framstående historiska personligheter,
en dagbok sådan som Ax. Fr. v. Fersens befann sig
sida vid sida med Gustaf III:s och Fredrik den stores
bref till Lovisa Ulrika, äfvensom Marie Antoinettes
intimaste bref till »le beau Fersen», var det helt
naturligt, att den vetgirige unge forskarens smak
för historiska studier skulle få ytterligare näring.

Men från att endast studera de gamla handlingarna var
steget ej långt till att själf samla. Redan ganska ung
började K. att taga vara på och från säker förstörelse
rädda en mängd aktstycken, som annars enligt hans egen
uppgift skulle hamnat på syltburken eller användts
till underlag för maränger. Det var så tidens
sed. Äfven ur våra ämbetsverks arkiv utgallrades
under midten af förra seklet en hel del för vår
kulturhistoria intressanta och värdefulla handlingar;
vid sådana tillfällen var K. framme och fick dels
byta, dels »hugga för sig», detta var hans egna ord.

Det dyrbaraste och värdefullaste förvärfvet var,
när han från sina fersenska anförvanter erhöll nästan
hela det ofvan omtalade fersenska arkivet jämte det
därmed införlifvade gamla wachtmeisterska arkivet
från Mälsåker. Han blef härigenom innehafvare af ett
bland våra utan gensägelse intressantaste privatarkiv,
som också blef hans ögonsten; sålunda försummade han
aldrig ett tillfälle, såväl under mångfaldiga resor i
utlandet som vid auktioner i hemlandet, att förkofra
och utvidga sin samling. Att detta skedde med omsorg
och smak, torde ej behöfva sägas.

Snart blef också det klinckowströmska arkivet på
Stafsund kändt i hela den civiliserade världen,
kanske mest genom de af K. under åren 1867-72 utgifna
»Riksrådet och fältmarskalken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:46:01 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pht/1904/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free