Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till vår medeltida personhistoria, af L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De rättelser af några årtalsbestämmelser, jag här
gjort, äro ju i och för sig af föga vikt. Men dels är
det ju alltid i sin ordning för personhistorikern att
fastställa fullt exakta årtal, då sådant kan ske, i
stället för att nöja sig med sväfvande eller oriktiga
uppgifter, dels visa dessa rättelser – hvad som ju
har sitt allmännare intresse –, att Sueno Jacobis
tidsbestämmelser i epitafiet äro fullt riktiga,
medan däremot dessa senare, med de upplysningar som
i senare tider vunnits om herr Göran Karlssons lif,
skulle framstå som oriktiga, så framt Silfverstolpes
och Klemmings tolkning af epitafiet fått förblifva
oemotsagd.
Maj 1903.
2. Två medeltida stormäns hittills oförklarade tillnamn.
Herr Karl Elineson kolpöga af Kalmar.
Riksrådet och riddaren Karl Elineson (Aelenæson), förr
med anledning af sitt vapen förd till Sparre-ätten (se
t. ex. Anreps Ättartaflor IV: 57, men däremot Wrangel
och Bergström II: 418), kallas i Gamla Rimkrönikan
herra karl aff kalmara (Klemmings upplaga v. 3984)
och Karl elina son (v. 2338) samt i Erici Olai krönika
Dominus Carolus de Kalmarnia (Script. Rer. Suec. II:
1: 96). Det är med anledning däraf, att han i andra
årtiondet af 1300-talet var ståthållare på Kalmar
slott (»Advocatus Calmarnie»), som han så nämnes.
Emellertid finna vi denne riddare uppkallad på ännu
ett annat sätt i den gamla nordiska kronologi, som
går till 1415 och finnes tryckt senast i Scriptores
Rerum Suecicarum I: 1: 50 f. och förut i Scriptores
Rerum Danicarum I: 387 f. samt i Benzelius Monumenta
historica s. 91 f. Han kallas där (1318) Dominus
Carolus, Elene filius, dictus Kolpöye, nämligen
enligt läsarten i SRS. för de 5 första orden och
för det sista ordet enligt SRD., som ha följt en ny
afskrift af den i Uppsala Universitets bibliotek
befintliga afskrift, som af dansken Stephanius
»admodum vitiose» (enligt inledn. i SRS.) blifvit
tagen af det i Köpenhamns brand 1738 förstörda
originalet i Köpenhamns universitetsbibliotek,
som Benzelius anser vara svenskt, Langebek åter
(i SRD.) anser sig ej kunna med säkerhet bestämma
som svenskt eller danskt. Hos Benzelius, som liksom
SRD. har det felaktiga Eleri (f. Elene), läses också
Kolpöye – därifrån har väl Anrep, a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
