Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Hans Henrik von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pommern, hvarvid åtskilliga svårigheter och bekymmer
likvisst mötte, samt att ordna styrelsen i den
åter svensk vordna provinsen. Redan våren 1810
kallades han emellertid af regeringen tillbaka till
Sverige. Pommern styrdes under de följande åren af
vice guvernörer, men Essen förblef alltjämt dess
generalguvernör och fortfor att varmt intressera sig
för och verksamt deltaga i dess öden.
I september samma år sändes han i egenskap af
tillförordnad riksmarskalk att i Helsingborg mottaga
och till Stockholm åtfölja den nye kronprinsen Karl
Johan. Essen hade till en början ingalunda önskat den
franske marskalkens korande till svensk tronföljare,
men han hade dock äfven han efter hand ryckts med
af den allmänna hänförelsen för den hjälte, hvars
segerrika svärd man hoppades skulle återskänka
Sverige ära och anseende – och kanske äfven det
förlorade Finland. Vid detta första möte mellan de tvä
framstående männen grundlades den känsla af ömsesidig
aktning och tillgifvenhet, som sedan alltjämt skulle
förena dem, och Essen synes nu under första tiden af
tronföljarens vistelse i riket varit en af dem, hvilka
främst ägt hans förtroende, af hvilka han helst sökt
råd och upplysningar. Sitt sålunda vunna inflytande
begagnade han alltid på det mest aktningsvärda sätt,
särskildt torde han låtit sig angeläget vara att
inför den blifvande konungen föra de konstitutionella
idéernas talan, att söka ingifva denne sympati och
tillit till den lagbundna frihet, som genom 1809 års
regeringsform återbördats åt Sverige.
Den politiska horisonten, nyss så ljus och rik
på förhoppningar, skymdes snart af stormbådande
moln. Den allsmäktige Napoleon begynte i sitt
öfvermod att behandla Sverige som en vasallstat
och tvang detsamma, då det trots hans förbud ej
syntes vilja afstå från den vinstgifvande handeln
med England, genom hotelser att förklara detta rike
krig. Det blef dock ett krig endast till namnet och
föranledde inga vapenskiften. Emellertid ansågos vissa
försvarsåtgärder böra vidtagas. Essen erhöll därvid
befälet öfver de i Småland, Halland och Blekinge
sammandragna trupperna och utnämndes tillika till
fältmarskalk. Denna oblodiga kamp skulle dock snart
aflösas af en annan vida betydelsefullare. Svenska
regeringen, eller, hvad numera var detsamma,
kronprinsen Karl Johan, djupt kränkt af den franske
härskarens hänsynslösa uppträdande och lockad af
hoppet att med Rysslands hjälp i Norge erhålla en
förmånlig ersättning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
