Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter från Sturarnas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anekdoter från Sturarnas tid.
I en samling släktanteckningar i riksarkivet,
till största delen nedskrifna af vasakonungarnas
sekreterare Rasmus Ludvigsson (sign. Geneal. 23 a),
finnas anförda några anekdoter om Sten Sture d. ä. och
hans samtida, troligen härstammande från någon äldre
uppteckning eller från muntliga sägner. Den första
är i en senare berättelse laggd i Gustaf Adolfs mun
(se Handl. rör. Skand. hist. 8), och det är möjligt
att alla fortlefvat såsom traditioner. Då källorna för
tidens personhistoria äro ytterst sällsynta, kan det
vara af intresse att göra anteckningarna kända. De
äro icke skrifna i följd utan på spridda ställen,
men återgifvas här utan hänsyn till ordningen
i släktboken. – I samlingen finnas äfven några
anteckningar af Gustaf Vasas hand. Den här nedan
afbildade är numera därifrån uttagen och laggd till
riksarkivets samling af kungliga autografer.
K. M:tz salige fader her Erich Johanson
footnote>Konung Gustaf Vasas fader Erik Johansson till
Rydboholm, gift med Cecilia Månsdotter af Ekasläkten.</footnote>, war en
lustig och snacken herre, så at han genom sitt lustige
snack offte kom mongen til löye, såsom thet skedde
meth s. Birgittes capelie wed Finsta. Dhå thet genom
försumelse bleff upbränd, bleff fru Cicilia mectig
bedröffvet och sade: »jach hade heller sedt att alle
the husz her opå gården äre, hade upbränd än thet
s. B. capelle skulle bliffve upbränd», swarede han
meth uprecte hender: »Min käre Cicili, Gud haffve
loff, Gud haffve loff, att thet bleff upbränt. Jach
fattig man stod ther udi offte redder i mine böner,
altijd fructende, att thet skulle falle opå mig,
effter thet war så gamelt att och foglerne kunde
hacke egenom taket. Dherföre, min käre Cicile, war
thet wäl, att thet bran up. Gud haffve loff, att wij
beholle wåre nye stugu, att min stugu hon bran icke
up, hvilcken stod icke longt ifrå samme capelle.»
Så att fru Cicile i hennes sorg kunde intet uten lee.
Prudens dictum regis Johannis. Dhå her Nils Claesson,
her Swantte Nilson och her Arffit Trolle oc fru Brite, her Erich Ottessons,
[1]
beclagede gamble her Sten inför konung Hans, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
