Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart nog öfvergått till att äfven framställa
åtskilliga förslag till desammas afhjälpande. Än
var det sålunda åter fråga om att uppbåda de trogna
dalkarlarne till den hotade konungamaktens försvar,
än skulle hertig Carl genom en större penningsumma
vinnas på gustavianernas sida, än en riksdag utlysas i
Falun för genomdrifvande af den önskade förändringen
i rikets styrelsepersonal, än den unge konungen
öfvertalas att fly till Petersburg och ställa
sig under kejsarinnan Katarinas beskydd. Kring
denna furstinna synes Armfelt i allmänhet hafva
koncentrerat sina förhoppningar vid uppgörandet af
sina planer. Gustaf III:s fränka och bundsförvant
borde ju också hafva intresse af att beskydda
såväl hans son som hans verk gentemot de med det
republikanska Frankrike sympatiserande män, som nu
styrde Sverige. I förlitande härpå hade han därför
äfven utarbetat ett förslag, som han själf gifvit
namnet »revolutionsplan», enligt hvilket kejsarinnan
borde förmås att verksamt taga sig an de svenska
angelägenheterna och »vänligt men i ganska befallande
ton» fordra den nuvarande regeringens aflägsnande samt
dess ersättande med en konselj af rena gustavianer,
omgifvande den unge konungen. »En liten rysk flotta
vid höjden af Stockholm» borde härjämte gifva
ökad styrka ät dessa hennes yrkanden. Men Armfelt
inskränkte sig icke denna gång till att endast för
sina liktänkande vänner framlägga ifrågavarande nya
uppslag. Han gick längre och vände sig direkt därmed
till kejsarinnan, helt visst därvid föga besinnande de
faror, hvarför han genom en dylik af honom sålunda
påkallad främmande inblandning i Sveriges inre
angelägenheter kunde utsätta sitt fosterland. Liksom
sina vänner, de franska emigranterna, fann han det
säkerligen fullt berättigadt att gentemot en regering,
som för hans uppjagade inbillning framträdde som
revolutionärt omstörtande, anropa utlandets hjälp,
och full af beundran för den stora Katarina smickrade
han sig äfven med den förhoppningen, att hon ej
skulle missbruka, sitt sålunda vunna insteg. Hur
föga välbetänkt och af omständigheterna äfven föga
påkalladt han än vid uppgörandet af såväl denna som
sina öfriga planer förfarit och hur, om än också
icke klart medvetet, opatriotiskt han särskildt i
sistnämnda fall otvifvelaktigt handlat, röja dock det
i allmänhet obestämda och sväfvande i hans förslag
liksom ock den ringa ihärdighet, han ägnade åt deras
fullföljande, den hastighet, hvarmed han åter öfvergaf
dem, tydligt nog, att, om några stämplingar från hans
sida mot Sveriges regering verkligen bedrifvits, de
varit af ett tämligen lösligt och pä det hela ofarligt slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
