Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget kände de inte precis, men de skulle passa
på . . .
Tollerups-folket hade sällan varit med på någon
annan predikan än den prästen bjöd i kyrkan. Där
hade de slumrat år efter år, konkurrerat i salmvärs
vid husförhören och idkat koralsång så skärande
falskt, att Hornpelle själf dansat lustelig gan-gan
därvid.
Det här var något nytt, då en statare kom till
dem och skapade sig ett altare af landsvägen, en
predikstol af gärdsgården och ett hvalf för ordens
eko i himmelens fäste. Och så skulle ju prästen
Tobin komma med sin lärdom samt krossa den obil-
dade Härjaren, som gaf sig ut för räddare och
reformator . . .
Ej underligt då om landsvägen myllrade af
människor, gubbar och gummor, drängar och jäntor
och barn. Gräddan var också med i form af läns-
man, präst, förvaltare och rättare och fina mamseller
och uppspelta landtbrukselever . . . Med alla voro
de väl inemot trehundra ... På något afstånd stod
Ada och Inga med förväntan i blickarne och en
smula agg i själen åt prästen och de andra fina
människorna.
Wallberg hade lagt cykeln åsido, lyfte på mös-
san och strök ett tag i den knollriga framluggen,
såsom han för sed hade. Därpå klef han upp å
gärdesgården strax invid vägen och började tala,
hvarvid folket skockade sig närmare och drog med
stöflar och träskor inöfver ett litet hörn jord, där
säd växte . . . Ada kände igen mannen från den
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
