Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte? ... Ja, man ska inte tvinga någon
människa! lät Åke och såg misslynt ut.
Samtalet rörde sig naturligtvis om landtarbe-
tareorganisationen och godsägarväldet, om inspek-
törers, förvaltares och andra basars öfversitteri och
därvid kom Snabelsjö-förvaltaren också med.
— Du, Åke, berätta när du blef osams med
Rosmalm och när han trilla af velocipeden . . .
— Ja, den fanen . . . Herre gud, inte krusar
jag, för nog ska jag ta mig fram här, men han har
ändå gjort mig rysligt mycket ondt . . . Äsch, det
där har ni hört så ofta . . .
— Ja, men inte Härjaren . . . Berätta du, Åke!
— Kör till då, det kan bli kort och godt . . .
Nu prisa vi först ett slag.
Ljunglöfvens gick laget rundt och hamnade i
olika ansiktens olika fördjupningar, hvarefter Åke
pratade sin historia:
«Jag satt som arrendebonde under grefve Pott
på Snabelsjö och brukade säxtio tunnland jord till
någorlunda skapligt arrende — det är dyrare nu,
sedan jag och min efterföljare drifvit upp jorden till
stor bärighet! — och jag slet och släpade på, så
att ryggen böljade, ty det var smått om’et i början.
Nå, det gick inte illa ihop, mor och jag kommo
godt öfverens och alltid blef det något öfver att
lägga undan till ungarne.
«Den store Rosmalmen . . .
— Store! ... en sådan en liten en schatte!
af bröt jätten och grinade.
«Stopp lite, Julius, kan du historien, så vet du att
Engelbrekt var liten, men dock stor, förmanade Åke.
— 86 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
