Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var natt och höstvinden susade i trädens
toppar. Patron Ola hade gjort sig en glad dag borta
i Bjöbo och nu vaggade han sakta af och an på
hästryggen, drömmande om hur högt och aktadt
och prisadt hans namn skulle bli i patronernas flock,
då det blef bekant att han gått fram utan nåd och
försköning, som en dråpare af de socialistiska ga-
lenskaperna. Han var något «glad« och de bilder
från lerhyddorna och dagens kupp, som ville titta
fram förbi ärans höga, lagerkransade triumfbågar,
dem riste han bort med en skakning på det tjocka
hufvudet ... I Bjöbo hade en flock människor
hurrat för honom. Han hade ridit fort, så det var
kanske misstag att det låg ironi i lefveropen, men
hvilket som, man borde sätta sig öfver packets
vrövl, om det nu var pack . . .
Hästen gick i skridt och han befann sig å en
enslig väg, vid Värpifvan, där fordomdags många
fula dåd blifvit begångna under färderna från Bjöbo
marknad. Patron Ola såg sig omkring. Det susade
i buskarne . . . Hvad var egentligen detta, rörde
det sig inte? . . . Och där? . . . Tänk om man
låge i bakhåll! . . . Sporrarne klämde häftigt till
och hästen tog ett långt skutt och hotade att kasta
honom af. Under arbetet med hästens tyglande blef
Ola lugnare och han skrattade högt vid tanken på
sin rädsla . . .
Plötsligt slog ett bländande ljus honom rakt i
ansiktet och hästen tog ett språng åt sidan. Det
var en cykelryttares acetylénlykta, som sände sina
X-strålar mot den stolte bonden, och den mötande
måtte ha känt igen honom, ty han rullade nu endast
— 107 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
