Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERKOMST
39
och där figurerna framträda enkelt och »gjennemsigtige,
saa man ser dem lige ind i hjertet...» »Det er naar man
læser denne bog, som om man havde levet længe oppe
mellem norske bonder.»
Och den danske diktaren Hostrup ser genast att den
»bebuder en virkelig Digter, en stor Digter, en Banebryder»,
ön som »kommer med evige Syner og fremdrager en ny
Tid af Nordens og Norges Herlighed». I Bergen väckte
boken också genast sensation.
Det fanns ju även dem i Kristiania som vågade uttala
beröm i sina kritiker. Det heter t. ex. att boken var morsk
i sin grundtone og gjennemluftet af varm poetisk
strömning». Otvivelaktigt hjälpte Synnøve Solbakken även till
befrielsen ur ett pessimistiskt ökenbälte, som Sars
uttrycker sig.
En kamrat till Björnson berättar en anekdot om hur
Synneve Solbakken slog an på den breda publiken En
skomakare, som Björnson var skyldig för flera par stövlar,
hotade honom med att sätta in honom på gäldstugan. »Har
ni läst Synnøve?» frågade kamraten. »Nej.» »Ni borde i
alla fall läsa den först innan ni bestämmer er.» När de
träffades nästa gång, sade skomakaren: »Ja nu har jag läst
Synnøve Solbakken. Det får vara med skulden så länge.»
Ett intressant meddelande, givet av författaren själv, till
Chr. Collin, är att Thorbjörns och Synnøves historia från
början hade varit tänkt att sluta tragisk, men »de vilde
ikke». Det skulle ha blivit en slags släktödestragedi, men
allt eftersom diktaren kände krafterna växa under det
ljusa och styrkande uppehållet i Köpenhamn, utplånades
den fruktan för ett mörkt släktarv som han bar inom sig
själv, i likhet med Thorbjörn, och som väl uppkommit
genom faderns ofta uttalade oro tör detta arv och för att
han skulle likna sin farfar.
Pá sensommaren färdigskrev han Halte-Hulda, den
olyckligt gifta kvinnans tragedi, och inlämnade den till Kristiania
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
