- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
11

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIKA BREMER

11

näbbighet i tal och svar. Denna svårhanterlighet stack
också av mot de lättledda syskonen.

Den stackars lilla Fredrika smalt i tårar, när hon fick
bannor, ofta för de obetydligaste förseelser. »Bannor! Jag
vet hur lätt man därmed bannlyser barnlivets frimodighet
och oskyldiga glädje», säger hon i Hemmet.

Hon ville så gärna göra föräldrarna till lags, men
misslyckades, och kände sig då bitter och förkrossad. Hon
led under barndomstiden den obesvarade kärlekens alla
kval i förhållande till sin mor, som hon dyrkade och
beundrade.

För att göra sig behagligare för henne, som var så
svag för skönhet, försökte hon bl. a. att omforma sin
stora och klumpiga näsa som bekymrade modern, men
experimentet gjorde endast näsan värre.

När modern tyckte att Fredrikas panna var för låg,
klippte hon av håret framtill och ryckte upp strå efter
strå med roten med en liten tång, och fick verkligen
småningom en hög och klädsam panna, men utan att vinna
ändamålet med sin möda. I sin förtvivlan spekulerade hon
på att sticka ut sina ögon, för att modern skulle ångra sin
stränghet. »Faders och moders smekningar, jag skulle med
med mitt liv vilja köpa er», skriver hon i Den Ensamma,
och tillägger: »Den som aldrig rönt deras obeskrivliga
tjusningar, har varit utestängd från barndomens Eden.»

När hon kände sig som mest sorgsen, tog hon sin
tillflykt till en garderob, och säger, att hon i det djupa
mörkret där inne erfor en underlig känsla, som om hon
hade vingar och lyftades av dem utan sitt åtgörande.

Fredrikas räddning var den älskade Bonne Amie, om"
vilken systern säger: »rättänkande, sanningsfull och
gudfruktig, lade hon grunden till allt gott hos oss. Till
henne gingo vi med alla våra bekymmer, och hade ett
uteslutande förtroende till henne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free