Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkosamfund — vare sig detta tydligt tillkännagifves
eller annars framgår af koloniseringsplanen — är
antagligen att undvika religiös splittring i det nya
samhället och därigenom göra det mera idylliskt. Det
lyckas dock icke alltid.
Men kolonisering af detta slag har lyckats, och det
finnes nog flere små svensk-amerikanska samhällen,
som tillkommit på detta sätt och äfven bibehållit sig
som de börjat. Dock torde det vara mera undantagsvis
de kunna glädja sig åt en större uppblomstring. Det
tyckes vara förhållandet med nybyggen som med så
mycket annat, att de utveckla sig bättre oförutsedt,
oväntadt, än när allt är på förhand arrangeradt.
Säkert är, att utvecklingen är mera naturenlig, där
nybyggarna komma af egen drift än där de anskaffas
genom affärsmetoder — hvilka stundom icke äro af
bästa slag.
Svensk-amerikanska åkerbrukskolonier, hur de än
bildades från början, äro de mest bestående. Deras
befolkning är bofast. Jordegendomarna öfvergå i
regel till efterkommande. Och då kolonierna förlora sitt
skaplynne som svensk-amerikanska, beror det på, att
dessa efterkommande förlorat allt som hör till första
leden i det sammansatta nationalitetsattributet. I så
fall kvarstå dessa samhällen som svensk-amerikanska
kolonier i det historiska minnet.
Så kallade “svenska kolonier” förekomma i många af
Amerikas medelstora och större städer af äldre datum
än den tidiga svenska invandringen, eller i alla fall
sådana städer — om de äro yngre — i hvilkas
grundläggning invandrare från Sverige ej haft någon
betydande del.
Dessa kolonier hafva liksom de förut nämnda sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
