Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
Allvar och skämt.
Jkjyi3ellman har blifvit framhållen som svenskarnas
Ejj§9Ép| mest nationelle skald, och hans skaldskap var
af nästan uteslutande humoristisk art.
Där-p af jiar man siutit sig till, att den svenska
humorn skulle vara grunddraget i den svenska
folkkaraktären, som ju ger diktningen sitt skaplynne.
Emellertid tyckes det i det lefvande lifvet, som vore
tungsinthet, eller åtminstone allvar, det mest
framträdande draget i det svenska folklynnet; och studerar
man den svenska vitterhetens alster, hvilka som bekant
äro öfvervägande lyriska, finner man i dem mest
tungsint svärmeri. Detta framträder äfven i den
jämförelsevis ringa del däraf, som är humoristisk, och
blandningen har af smakdomare blifvit ansedd som den äkta
humorn. Vare sig detta är så eller ej, är dock det
djupa allvaret, som öfvergår i vemod, grunddraget i
svenskt lif och svensk konst. Svenskarna äro ett
all-varsfolk, om hvilket det sant och träffande blifvit
anmärkt, att det tar till och med sina nöjen med djupt
allvar. Det är alltid mera högtidlighet än glädtighet
i vår feststämning.
Pessimismen, hvilken uppstod på den europeiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
