Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅRA RIKEDOMAR.
I.
Mänskligheten har tillryggalagt ett godt stycke
väg sedan den aflägsna tidsålder, i hvilken mannen
tillyxade åt sig enkla flintverktyg, lefde som det
föll sig af jakt och icke efterlämnade annan arfvedel
åt sina barn än en tillflyktsort under en klippa
och några föremål af sten — utom Naturen, den
oändliga, oförstådda, skräckinjagande, med hvilken
de måste strida för att uppehålla sin bräckliga
tillvaro.
Under denna oroliga tid, som räckte tusen och
åter tusen år, hopade dock människosläktet
oerhörda skatter. Det odlade jorden, uttorkade träsk,
banade väg genom skogar, anlade vägar, byggde,
uppfann, iakttog, öfvervägde, skapade sammansatta
verktyg, frånryckte naturen dess hemligheter,
underkufvade ångan, och den civiliserade människans barn
finner nu vid sin födelse ett helt, oändligt kapital
hopadt af dem, som lefvat förut. Och detta kapital
tillåter nu människan, att genom sitt blotta
arbete, förenadt med andras, samla rikedomar, som
öfvergå österlänningens drömmar i Tusen och en
natts sagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
